Rapporten om brott mot mänskliga rättigheter i USA under 2022

Kina utfärdade den 2023-03-28 ”Rapporten om kränkningar av mänskliga rättigheter i USA 2022.”

Jag översätter här enbart förordet med förtydligande länkar och bilder tillagda av mig. Här är en länk till originalet på engelska.

_________________________

Behind the Myth of Benevolence 2014 av Titus Kaphar


”Följande är rapportens fullständiga text:
Rapporten om brott mot mänskliga rättigheter i USA 2022
Folkrepubliken Kinas statliga informationskontor
mars 2023


Innehåll

Förord

I. Dysfunktionellt skyddssystem för medborgerliga rättigheter
II. Urholkad valdemokrati i amerikansk stil
III. Ökande rasdiskriminering och ojämlikhet
IV. Förvärrade existens minimum kris bland amerikansk underklass
V. Historisk tillbakagång i kvinnors och barns rättigheter
VI. Grovt brott mot andra länders mänskliga rättigheter och övertramp på rättvisan

Förord

År 2022 bevittnades som en milstolpe av bakslag för amerikanska mänskliga rättigheter. I USA som är ett land vilket utmärker sig självt som ”försvarare av mänskliga rättigheter”, frodas ”kroniska sjukdomar” som penningpolitiken, rasdiskriminering, vapen och polisvåld och polariseringen av välstånd. I lagstiftning om mänskliga rättigheter och rättvisa har vi sett en extrem tillbakagång, vilket ytterligare undergräver det amerikanska folkets grundläggande rättigheter och friheter.

2020

Den amerikanska regeringen har lättat kraftigt på vapenkontrollen, vilket resulterat i höga dödssiffror från vapenvåld. USA:s högsta domstols beslut i Bruen fallet 2022 blev en milstolpe på området för vapenkontroll i USA. Nästan hälften av USA:s delstater har lättat på vapenrestriktionerna.

Massskjutningar i USA, 1982–2023: Data från Mother Jones’ utredning

USA är världsledande när det gäller vapeninnehav, vapenmord och masskjutningar, med mer än 80 000 människor dödade eller skadade av vapenvåld 2022, för det tredje året i rad registreras i USA mer än 600 masskjutningar. Skjutvapen våldet har blivit en ”amerikansk sjukdom”.

Vid Skolskjutningen i Nashville 2023 dödades tre barn och tre vuxna

Mellanterminsval har blivit de dyraste i USA, och demokratin i amerikansk stil har tappat sitt folkliga stöd. Kostnaden för val i USA har skjutit i höjden igen, med de kumulativa utgifterna för mellanårsvalet 2022 som översteg mer än 16,7 miljarder US-dollar. Politiska donationer från miljardärer stod för 15 procent av den federala summan, en ökning med 11 procent från 2020 års valcykel.

Donationer av ”svarta pengar” manipulerar amerikanska val i smyg, politisk polarisering och social fragmentering gör det svårt för landet att nå en demokratisk konsensus. 69 procent av amerikanerna anser att deras demokrati löper ”risk att kollapsa” och 86 procent av de amerikanska väljarna säger att demokratin står inför ”mycket allvarliga hot”, det finns en allmän besvikelse över demokratin i amerikansk stil.

Rasismen ökar och etniska minoriteter utsätts för omfattande diskriminering. Hatbrotten baserade på rasfördomar i USA ökade dramatiskt mellan 2020 och 2022. Den rasistiska massakern på en stormarknad i Buffalo, där tio afroamerikaner dödades, har chockat världen.

Offren i Buffalo. Medurs V till H: Roberta Drury, Heyward Patterson, Ruth Whitfield, Aaron Salter, Celestine Chaney, Pearl Young, Andre Mackneil, Geraldine Talley, Margus Morrison, Katherine Massey

Totalt 81 procent av asiatiska amerikaner säger att våldet mot asiatiska samhällen ökar. Afroamerikaner löper 2,78 gånger större risk att dödas av polis än vita. De lidanden som orsakats av folkmord och kulturell assimilering som USA:s regering historiskt tagit mot indianer och andra aboriginer kvarstår än idag.

Amerikanska federala och statliga indianreservat
Uppdaterad 9 september 2022

Den förväntade livslängden har sjunkit och dödsfallen i drogmissbruk fortsätter att stiga. Enligt en rapport som släpptes i augusti 2022 av National Center for Health Statistics under U.S. Centers for Disease Control and Prevention, sjönk medellivslängden i USA med 2,7 år till 76,1 år från 2019 till 2021, den lägsta sedan 1996.

Intressegrupper och politiker byter makt mot pengar, vilket låter drog och drogmissbruket blomstra. Antalet amerikaner som dör av drog och drogmissbruk har ökat dramatiskt de senaste åren, till mer än 100 000 per år. Narkotikamissbruk har blivit en av USA:s mest förödande folkhälsokriser.

Kvinnor har förlorat konstitutionellt skydd för rätten till abort, och även barns livsmiljö är oroande. USA:s högsta domstols som upphävde Roe v. Wade domen, har stoppat kvinnors rätt till abort som skyddats av den amerikanska konstitutionen i nästan 50 år, vilket utdelat ett kraftfullt slag mot kvinnors mänskliga rättigheter och jämställdhet.

Demonstranter skanderar framför Wisconsin State Capitol som svar på högsta domstolens utkast till dom om Roe vs. Wade tisdagen den 3 maj 2022 i Madison, Wis. Angela Major/WPR

År 2022 skadades eller dödades mer än 5 800 barn under 18 år av skottlossning i USA, och antalet skolskjutningar uppgick till 302, det högsta sedan 1970. Barnfattigdomen i USA ökade från 12,1 procent i december 2021 till 16,6 procent i maj 2022, med 3,3 miljoner fler barn som lever i fattigdom. USA har sett en nästan 70-procentig ökning av kränkningar med barnarbete sedan 2018, och registrerade en 26-procentig ökning av minderåriga sysselsatta i farliga yrken under räkenskapsåret 2022.

Källa: U.S. Department of Labor, Wage and Hour Division

USA:s våldsmissbruk och ensidiga sanktioner har skapat humanitära katastrofer. Sedan början av 2000-talet har USA genomfört militära operationer i 85 länder i namn av ”antiterrorism”, som direkt krävt minst 929 000 civila liv och fördrivit 38 miljoner människor.

USA har infört fler ensidiga sanktioner än något annat land i världen, och det har fortfarande sanktioner mot mer än 20 länder, vilket resulterar i oförmåga hos de som är måltavla att tillhandahålla grundläggande mat och medicin till sitt folk. Immigrationsfrågan har blivit ett verktyg för i den partipolitiska kampen, och invandringsfarser har iscensatts i stor skala, vilket tvingat invandrare att möta extrem främlingsfientlighet och grym behandling.

Det sattes ett rekord med nästan 2,4 miljoner migrant arresteringar vid nationens gräns 2022, och dödssiffran för invandrare vid den södra gränsen nådde 856, den högsta dödligheten på ett enda år.

USA – som är grundat på kolonialism, rasistiskt slaveri och ojämlikhet i arbete, innehav och distribution – har fallit ytterligare ner i gropen av systemmisslyckande, ledningsunderskott, rasklyftor och social oro under de senaste åren, under samspelet av dess polariserade ekonomiska fördelningsmönster, raskonflikt dominerade sociala mönster och av kapitalintressegrupper kontrollerade politiska mönster.

Amerikanska politiker, som tjänar oligarkernas intressen, har gradvis förlorat sin subjektiva vilja och objektiva förmåga att svara upp till vanliga människors grundläggande krav och försvara vanliga medborgares grundläggande rättigheter, och misslyckas med att lösa sina egna strukturella problem med mänskliga rättigheter.

Istället använder de skamlöst mänskliga rättigheter som ett vapen för att attackera andra länder, skapa konfrontation, splittring och kaos i det internationella samfundet, och har därmed blivit en spoiler och ett hinder för den globala utvecklingen av mänskliga rättigheter.”

___________________________________________________________________

_____________________________________________________________________

(PS. Till och med en liten micro blog som den här kan ha blivit shadow banned, så vänligen använd gärna dela knapparna nedan. Tack.)

USA:s hegemoni och dess faror

2023-02-20 16:28

US Hegemony and Its Perils

Innehåll

Introduktion

I. Politisk Hegemoni – Att kasta runt med sin tyngd

II. Militär Hegemoni—Medvetet hänsynslös användning av våld

III. Ekonomisk hegemoni — plundring och exploatering

IV. Teknologisk Hegemoni—Monopol och undertryckande

V. Kulturell Hegemoni – Spridning av falska narrativ

Slutsats

Introduktion

Sedan USA blev världens mäktigaste land, efter de två världskrigen och det kalla kriget, har USA agerat mer djärvt för att blanda sig i andra länders inre angelägenheter, förfölja, upprätthålla och missbruka hegemoni, främja subversion och infiltration och medvetet fört krig, vilket skadar det internationella samfundet.

USA har utvecklat egna hegemoniska spelregler för att iscensätta ”färgrevolutioner”, starta regionala dispyter och till och med direkt starta krig, under sken av att främja demokrati, frihet och mänskliga rättigheter. Genom att hålla fast vid det kalla krigets mentalitet har USA ökat blockpolitiken och skapat konflikter och konfrontationer. De har översträckt begreppet nationell säkerhet, missbrukat exportkontroll och tvingat på andra ensidiga sanktioner. De har antagit ett selektivt förhållningssätt till internationella lagar och regler, utnyttjat eller förkastat dem som de anser lämpligt, och har försökt införa regler som tjänar deras egna intressen, i namn av att upprätthålla en ”regelbaserad internationell ordning” [rules based order].

Denna rapport strävar efter att exponera USA:s missbruk av hegemoni genom att presentera relevanta fakta från de politiska, militära, ekonomiska, finansiella, tekniska och kulturella områdena, och att dra större internationell uppmärksamhet till farorna för världsfred och stabilitet och alla folks välbefinnande, med USA:s praxis.”

I. Politisk Hegemoni — Att kasta runt med sin tyngd

USA har länge försökt att forma andra länder och världsordningen med sina egna värderingar och politiska system, i namn av att främja demokrati och mänskliga rättigheter.

◆ Fall av amerikansk inblandning i andra länders inre angelägenheter finns i överflöd. I namn av ”främjande av demokrati” praktiserade USA en ”Neo-Monroe-doktrin” i Latinamerika, de anstiftade ”färgrevolutioner” i Eurasien och orkestrerade den ”arabiska våren” i Västasien och Nordafrika, vilket ledde till kaos och katastrofer i många länder.

1823 tillkännagav USA Monroe-doktrinen. Samtidigt som man hyllade ett ”Amerika för amerikanerna”, var det man verkligen ville ha ett ”Amerika för USA.”

Sedan dess har de påföljande amerikanska regeringarnas politik gentemot Latinamerika och Västindien varit fylld av politisk inblandning, militära interventioner och subversion av regimer. Från dess 61-åriga fientlighet mot och blockad av Kuba, till dess störtande av Allende-regeringen i Chile, har USA:s politik i denna region byggts på en maxim – de som underkastar sig kommer att blomstra; de som gör motstånd skall gå under.

År 2003 markerade början på en rad ”färgrevolutioner” – ”rosenrevolutionen” i Georgien, den ”orange revolutionen” i Ukraina och ”tulpanrevolutionen” i Kirgizistan. Det amerikanska utrikesdepartementet medgav öppet att de spelade en ”central roll” i dessa ”regimförändringar”. USA blandade sig också i Filippinernas inre angelägenheter och avsatte president Ferdinand Marcos Sr. 1986 och president Joseph Estrada 2001 genom de så kallade ”People Power Revolutions”.

I januari 2023 släppte USA:s förre utrikesminister Mike Pompeo sin nya bok ”Never Give an Inch: Fighting for the America I Love”. I den avslöjade han att USA hade planerat att ingripa i Venezuela. Planen var att tvinga Maduro’s regering att nå en överenskommelse med oppositionen, beröva Venezuela dess förmåga att sälja olja och guld för utländsk valuta, utöva högt tryck på dess ekonomi och påverka presidentvalet 2018.

◆ USA utövar dubbelmoral när det gäller internationella regler. Förenta staterna sätter sitt egenintresse främst och har lämnat internationella fördrag och organisationer, och satt sin inhemska lag över internationell lag.
I april 2017 meddelade Trump-administrationen att den skulle kapa all amerikansk finansiering till FN:s befolkningsfond (UNFPA), med ursäkten att organisationen ”stödjer eller deltar i hanteringen av ett program för tvångsabort eller ofrivillig sterilisering.”
USA lämnade UNESCO två gånger 1984 och 2017.
2017 tillkännagav man att man lämnar Parisavtalet om klimatförändringar.
År 2018 tillkännagav de sitt utträde ur FN:s råd för mänskliga rättigheter [UNHRC], med hänvisning till organisationens ”jäv” mot Israel och underlåtenhet att effektivt skydda mänskliga rättigheter.
2019 tillkännagav USA sitt tillbakadragande från fördraget om medeldistans kärnvapen [INF], för att sträva efter oinskränkt utveckling av avancerade vapen.
2020 tillkännagav de att de drar sig ur fördraget ”the Treaty on Open Skies”.

USA har också varit en stötesten i den biologiska vapenkontrollen, genom att motsätta sig förhandlingar om ett verifieringsprotokoll för konventionen om biologiska vapen (BWC), och därigenom hindrat internationell verifiering av länders aktiviteter rörande biologiska vapen. Som det enda landet i besittning av ett lager av kemiska vapen, har USA upprepade gånger försenat förstörelsen av dessa kemiska vapen och varit ovilliga att uppfylla sina skyldigheter. De har blivit det största hindret för att förverkliga ”en värld fri från kemiska vapen.”

◆ USA slår ihop små block genom sitt allianssystem. Det har tvingat fram en ”Indo-Stillahavsstrategi” åt Asien-Stillahavsområdet, satt samman exklusiva klubbar som Five Eyes, Quad och AUKUS, och tvingat regionala länder att ta parti. Sådana metoder är huvudsakligen avsedda att skapa splittring i regionen, elda på konfrontation och undergräva freden.

◆ USA fäller godtyckligt domar över demokratin i andra länder, och fabricerar ett falskt narrativ om ”demokrati kontra auktoritärism” för att uppvigla främlingskap, splittring, rivalitet och konfrontation. I december 2021 stod USA värd för det första ”Summit for Democracy”, som väckte kritik och motstånd från många länder för att de hånade demokratins anda och delade världen. I mars 2023 kommer USA att stå värd för ytterligare ett ”toppmöte för demokrati”, som förblir ovälkommet och återigen inte kommer att finna något stöd.

II. Militär Hegemoni — Osäker användning av våld

USA:s historia präglas av våld och expansion. Sedan det blev självständigt 1776 har USA ständigt sökt expansion med våld: de slaktade indianer, invaderade Kanada, förde krig mot Mexiko, anstiftade det amerikansk-spanska kriget och annekterade Hawaii. Efter andra världskriget inkluderar de krig som antingen provocerades eller startades av USA Koreakriget, Vietnamkriget, Gulfkriget, Kosovokriget, kriget i Afghanistan, Irakkriget, Libyenkriget och Syrienkriget, missbrukande sin militära hegemoni för att bana väg för expansionistiska mål. Under de senaste åren har USA:s genomsnittliga årliga militärbudget överstigit 700 miljarder US-dollar, vilket motsvarar 40 procent av världens totala summa, mer än de 15 länderna bakom dem tillsammans. USA har cirka 800 utomeuropeiska militärbaser, med 173 000 soldater utplacerade i 159 länder.

Enligt boken ”America Invades: How We’ve Invaded or been Militarily Involved with almost Every Country on Earth”, har USA krigat i eller varit militärt involverat med nästan alla 190-tal länder som erkänts av FN med bara tre undantag. De tre länderna ”skonades” eftersom USA inte hittade dem på kartan.

◆ Som den tidigare amerikanska presidenten Jimmy Carter uttryckte det, är USA utan tvekan den mest krigiska nationen i världens historia. Enligt en rapport från Tufts University, ”Introducing the Military Intervention Project: A new Dataset on U.S. Military Interventions, 1776-2019,” genomförde USA nästan 400 militära interventioner globalt mellan dessa år, varav 34 procent var i Latinamerika och Karibien, 23 procent i Östasien och Stilla havet, 14 procent i Mellanöstern och Nordafrika och 13 procent i Europa. För närvarande ökar deras militära interventioner i Mellanöstern och Nordafrika och Afrika söder om Sahara.

Alex Lo, en krönikör i South China Morning Post, påpekade att USA sällan har gjort skillnad på diplomati och krig sedan dess grundande. De störtade demokratiskt valda regeringar i många utvecklingsländer under 1900-talet och ersatte dem omedelbart med pro-amerikanska marionettregimer. Idag i Ukraina, Irak, Afghanistan, Libyen, Syrien, Pakistan och Jemen, upprepar USA sin gamla taktik att föra proxykrig, lågintensiva krig och drönarkrig.

◆ USA:s militära hegemoni har orsakat humanitära tragedier. Sedan 2001 har de krig och militära operationer som inletts av USA i namn av att bekämpa terrorism krävt över 900 000 liv, varav cirka 335 000 civila, skadat miljoner och fördrivit tiotals miljoner människor. Irakkriget 2003 resulterade i omkring 200 000 till 250 000 civila dödsfall, inklusive över 16 000 dödade direkt av den amerikanska militären, och lämnade mer än en miljon hemlösa.

USA har skapat 37 miljoner flyktingar runt om i världen. Sedan 2012 har bara antalet syriska flyktingar tiodubblats. Mellan 2016 och 2019 dokumenterades 33 584 civila dödsfall i striderna i Syrien, inklusive 3 833 dödade av USA-ledda koalitionsbombningar, hälften av dem kvinnor och barn. Public Broadcasting Service (PBS) rapporterade den 9 november 2018 att de amerikanska styrkornas flyganfall enbart mot Raqqa dödade 1 600 syriska civila.

Det två decennier långa kriget i Afghanistan ödelade landet. Totalt dödades 47 000 afghanska civila och 66 000 till 69 000 afghanska soldater och poliser som inte var relaterade till attackerna den 11 september i amerikanska militäroperationer, och mer än 10 miljoner människor fördrevs. Kriget i Afghanistan förstörde deras grund för ekonomisk utveckling och störtade det afghanska folket i fattigdom. Efter ”Kabul-debaclet” 2021 meddelade USA att de skulle frysa cirka 9,5 miljarder dollar i tillgångar som tillhör den afghanska centralbanken, ett drag som betraktas som ”ren plundring”.

I september 2022 kommenterade den turkiske inrikesministern Suleyman Soylu vid en demonstration att USA har fört ett proxykrig i Syrien, förvandlat Afghanistan till ett opiumfält och heroinfabrik, kastat Pakistan i kaos och lämnat Libyen i oupphörliga civila oroligheter. USA gör vad som helst för att råna och förslava folket i vilket land som helst med underjordiska resurser.

USA har också antagit fasaväckande krigföringsmetoder. Under Koreakriget, Vietnamkriget, Gulfkriget, Kosovokriget, kriget i Afghanistan och Irakkriget använde USA enorma mängder kemiska och biologiska vapen samt klusterbomber, bränsle-luftbomber, grafitbomber och bomber med utarmat uran, som orsakar enorma skador på civila anläggningar, otaliga civila offer och bestående miljöföroreningar.

III. Ekonomisk hegemoni — Plundring och exploatering

Efter andra världskriget ledde USA ansträngningarna att inrätta Bretton Woods-systemet, Internationella valutafonden och Världsbanken, som tillsammans med Marshallplanen bildade det internationella monetära systemet centrerat kring den amerikanska dollarn. Dessutom har USA också etablerat institutionell hegemoni i den internationella ekonomiska och finansiella sektorn genom att manipulera de vägda röstsystemen, reglerna och arrangemangen för internationella organisationer, inklusive ”godkännande med 85 procents majoritet” och dess inhemska handelslagar och regler. Genom att dra fördel av dollarns status som den stora internationella reservvalutan, samlar USA i princip ”seigniorage” från hela världen; och genom att använda sin kontroll över internationella organisationer, tvingar de andra länder att tjäna USA:s politiska och ekonomiska strategi.

◆ USA utnyttjar världens rikedomar med hjälp av ”seigniorage”. Det kostar bara cirka 17 cent att producera en 100 dollar sedel, men andra länder är tvungna att punga ut 100 dollar av faktiska varor för att få en. Det påpekades för mer än ett halvt sekel sedan att USA åtnjöt orimliga privilegier av ett underskott utan tårar skapat av dess dollar, och använde den värdelösa papperssedeln för att plundra andra nationers resurser och fabriker.

◆ Den amerikanska dollarns hegemoni är den främsta källan till instabilitet och osäkerhet i världsekonomin. Under covid-19-pandemin missbrukade USA sin globala finansiella hegemoni och injicerade biljoner dollar på den globala marknaden, vilket lämnade andra länder, särskilt tillväxtekonomier, att betala priset. 2022 avslutade Fed sin extremt enkla penningpolitik och vände sig till aggressiva räntehöjningar, vilket orsakade turbulens på den internationella finansmarknaden och avsevärd undervärdering av andra valutor som euron, av vilka många sjönk till en 20-årig lägsta nivå. Som ett resultat utmanades ett stort antal utvecklingsländer av hög inflation, valuta undervärdering och kapitalutflöden. Nixons finansminister John Connally påpekade en gång exakt detta, med självtillfredsställelse men ändå med skarp precision, att ”dollarn är vår valuta, men det är ert problem.”

◆ Med sin kontroll över internationella ekonomiska och finansiella organisationer lägger USA till ytterligare villkor för deras bistånd till andra länder. För att minska hindren för ett amerikanskt kapitalinflöde och spekulation, måste mottagarländerna främja finansiell liberalisering och öppna upp finansmarknaderna så att deras ekonomiska politik ska falla i linje med USA:s strategi. Enligt Review of International Political Economy, har så många som 55 465 ytterligare politiska villkor bifogats till de 1 550 skuldlättnadsprogram som IMF utökade till dess 131 medlemsländer från 1985 till 2014.

◆ USA förtrycker medvetet sina motståndare med ekonomiskt tvång. För att eliminera det ekonomiska hot som Japan utgjorde på 1980-talet, och för att kunna kontrollera och använda Japan i tjänst för USA:s strategiska mål att konfrontera Sovjetunionen och dominera världen, utnyttjade USA sin hegemoniska finansiella makt mot Japan och antog the Plaza Accord. Som ett resultat pressades yenen upp och Japan tvingades öppna upp sin finansmarknad och reformera sitt finansiella system. Plaza Accord utdelade ett hårt slag mot den japanska ekonomins tillväxtmomentum och orsakade Japan vad som senare kallades ”tre förlorade decennier”.

◆ Amerikas ekonomiska och finansiella hegemoni har blivit ett geopolitiskt vapen. Genom att fördubbla unilaterala sanktioner och ”lång-armad jurisdiktion” har USA antagit sådana inhemska lagar som International Emergency Economic Powers Act, Global Magnitsky Human Rights Accountability Act och Countering America’s Adversaries Through Sanctions Act, och infört en serie av verkställande order för att sanktionera specifika länder, organisationer eller individer. Statistik visar att USA:s sanktioner mot utländska entiteter ökade med 933 procent från 2000 till 2021. Bara Trumpadministrationen har infört mer än 3 900 sanktioner, vilket innebär tre sanktioner per dag. Hittills har USA haft eller har infört ekonomiska sanktioner mot nästan 40 länder över hela världen, inklusive Kuba, Kina, Ryssland, Nordkorea, Iran och Venezuela, vilket påverkar nästan hälften av världens befolkning. ”Amerikas förenta stater” har förvandlat sig till ”sanktionernas USA”. Och ”lång-armad jurisdiktion” kan reduceras till inget annat än ett verktyg för USA att använda som medel för sin statsmakt att undertrycka ekonomiska konkurrenter och blanda sig i normala internationella affärer. Detta är ett allvarligt avsteg från principerna för liberal marknadsekonomi som USA länge har skrutit med.

IV. Teknologisk Hegemoni — Monopol och undertryckande

USA försöker avskräcka andra länders vetenskapliga, tekniska och ekonomiska utveckling genom att utöva monopolmakt, undertryckande åtgärder och teknikrestriktioner inom högteknologiska områden.

◆ USA monopoliserar immateriella rättigheter i namn av skydd. Genom att dra fördel av andra länders, särskilt utvecklingsländers, svaga ställning när det gäller immateriella rättigheter och den institutionella bristen inom relevanta områden, skördar USA överdrivna vinster genom monopol. I ett försök att befästa sitt monopol på teknik drev USA 1994 fram avtalet om handelsrelaterade aspekter av immateriella rättigheter (TRIPS), vilket tvingade fram den amerikaniserade processen och standarderna för skydd av immateriella rättigheter.

För att begränsa utvecklingen av Japans halvledarindustri på 1980-talet, inledde USA ”301”-undersökningen, byggde upp förhandlingsstyrka i bilaterala förhandlingar genom multilaterala avtal, hotade att märka Japan för att bedriva orättvis handel och införde vedergällningstullar, vilket tvingade Japan att underteckna halvledaravtalet mellan USA och Japan. Som ett resultat drevs japanska halvledarföretag nästan helt ut ur den globala konkurrensen och deras marknadsandel sjönk från 50 procent till 10 procent. Under tiden, med stöd av den amerikanska regeringen, tog ett stort antal amerikanska halvledarföretag tillfället i akt och tog större marknadsandelar.

◆ USA politiserar, beväpnar tekniska frågor och använder dem som ideologiska verktyg. USA:s statsmakt mobiliserades för att undertrycka och sanktionera det kinesiska företaget Huawei, genom att överdriva begreppet nationell säkerhet, de begränsade inflödet av Huawei-produkter på den amerikanska marknaden, skar ner dess utbud av chips och operativsystem och tvingade andra länder att förbjuda Huawei från att bygga lokala 5G-nätverk. De övertalade till och med Kanada att omotiverat fängsla Huaweis finanschef Meng Wanzhou i nästan tre år.

USA har hittat på en mängd ursäkter för att slå ner på Kinas högteknologiska företag med global konkurrenskraft och har satt upp mer än 1 000 kinesiska företag på sanktionslistorna. Dessutom har USA också infört kontroller av bioteknik, artificiell intelligens och andra avancerade teknologier, förstärkt exportrestriktioner, skärpt investeringsscreening, undertryckt kinesiska socialamedie appar som TikTok och WeChat och lobbat Nederländerna och Japan att begränsa exporten av chips och relaterad utrustning eller teknologi till Kina.

USA har också tillämpat dubbelmoral i sin policy för Kina-relaterade tekniskt yrkesverksamma. För att åsidosätta och undertrycka kinesiska forskare, har sedan juni 2018 visum giltigheten förkortats för kinesiska studenter med huvudämne i vissa högteknologiska discipliner. Upprepade fall har inträffat där kinesiska forskare och studenter som åkt till USA för utbytesprogram och studier, blivit omotiverat nekade och trakasserats, och en storskalig undersökning av kinesiska forskare som arbetar i USA har genomförts.

◆ USA befäster sitt tekniska monopol i namn av att skydda demokratin. Genom att bygga små block på teknik som ”chips-alliansen” och ”rent nätverk” har USA satt ”demokrati” och ”mänskliga rättigheter”-etiketter på högteknologi och förvandlat tekniska frågor till politiska och ideologiska frågor, för att hitta på ursäkter för sin tekniska blockad mot andra länder. I maj 2019 värvade USA 32 länder till Prags 5G-säkerhetskonferens i Tjeckien och utfärdade ”Pragförslaget” i ett försök att utesluta Kinas 5G-produkter. I april 2020 tillkännagav USA:s dåvarande utrikesminister Mike Pompeo den ”rena vägen för 5G”, en plan utformad för att bygga en teknisk allians inom 5G-området med partners som är knutna till deras gemensamma ideologi om demokrati och behovet av att skydda ”cybersäkerheten”. Åtgärderna är i huvudsak USA:s försök att behålla sin teknologiska hegemoni genom tekniska allianser.

◆ USA missbrukar sin teknologiska hegemoni genom att utföra cyberattacker och avlyssning. USA har länge varit ökänd som ett ”imperium av hackare”, anklagat för sina skenande cyberstölder runt om i världen. De har alla möjliga sätt att upprätthålla genomgripande cyberattacker och övervakning, inklusive att använda analoga basstationssignaler för att komma åt mobiltelefoner för datastöld, manipulera mobilappar, infiltrera molnservrar och stjäla genom undervattenskablar. Listan bara fortsätter.

USA:s övervakning är urskillningslös. Alla kan vara mål för dess övervakning, vare sig de är rivaler eller allierade, till och med ledare för allierade länder som den tidigare tyska förbundskanslern Angela Merkel och flera franska presidenter. Cyberövervakning och attacker lanserade av USA som ”Prism”, ”Dirtbox”, ”Irritant Horn” och ”Telescreen Operation” är alla bevis på att USA noga övervakar sina allierade och partners. Sådan avlyssning av allierade och partners har redan väckt upprördhet över hela världen. Julian Assange, grundaren av Wikileaks, en webbplats som har avslöjat amerikanska övervakningsprogram, sa att ”förvänta dig inte att en global övervakningssupermakt agerar med heder eller respekt. Det finns bara en regel: det finns inga regler.”

V. Kulturell Hegemoni — Spridning av falska narrativ

Den globala expansionen av amerikansk kultur är en viktig del av dess externa strategi. USA har ofta använt kulturella verktyg för att stärka och behålla sin hegemoni i världen.

◆ USA bygger in amerikanska värderingar i sina produkter som t.ex. filmer. Amerikanska värderingar och livsstil är en produkt som är knuten till dess filmer och TV-program, publikationer, media innehåll och program från statligt finansierade ideella kulturinstitutioner. De formar således ett kulturellt och ett opinionsutrymme där amerikansk kultur regerar och upprätthåller kulturell hegemoni. I sin artikel The Americanization of the World avslöjade John Yemma, en amerikansk forskare, de verkliga vapnen i USA:s kulturexpansion: Hollywood, bilddesignfabrikerna på Madison Avenue och produktionslinjerna från Mattel Company och Coca-Cola.

Det finns olika ”fordon” som USA använder för att behålla sin kulturella hegemoni. Amerikanska filmer är det mest använda; de upptar nu mer än 70 procent av världens marknadsandel. USA utnyttjar skickligt sin kulturella mångfald för att tilltala olika etniciteter. När Hollywood filmer sänker sig över världen, skriker de ut de amerikanska värderingarna som är knutna till dem.

◆ Amerikansk kulturell hegemoni visar sig inte bara i ”direkt intervention”, utan också i ”media infiltration” och som ”en trumpet för världen”. USA-dominerade västerländska medier har en särskilt viktig roll i att forma den globala opinionen till förmån för USA:s inblandning i andra länders inre angelägenheter.

Den amerikanska regeringen censurerar strikt alla sociala medieföretag och kräver deras lydnad. Twitters vd Elon Musk erkände den 27 december 2022 att alla sociala medieplattformar samarbetar med den amerikanska regeringen för att censurera innehållet, rapporterade Fox Business Network. Den allmänna opinionen i USA är föremål för statlig intervention för att begränsa alla ogynnsamma kommentarer. Google får ofta sidor att försvinna.

Det amerikanska försvarsdepartementet manipulerar sociala medier. I december 2022 avslöjade The Intercept, en oberoende amerikansk utredningswebbplats, att i juli 2017 instruerade U.S. Central Command tjänstemannen Nathaniel Kahler, Twitters policyteam att utöka närvaron av 52 arabiskspråkiga konton på en lista som han skickade, varav sex var prioriterade. En av de sex ägnade sig åt att rättfärdiga amerikanska drönarattacker i Jemen, genom att hävda att attackerna var exakta och bara dödade terrorister, inte civila. Efter Kahlers direktiv lade Twitter dessa arabiskspråkiga konton på en ”vit lista” för att förstärka vissa meddelanden.

◆ USA tillämpar dubbelmoral när det gäller pressfrihet. De undertrycker och tystar på brutalt sätt andra länders media på olika sätt. USA och Europa hindrar vanliga ryska medier som Russia Today och Sputnik i sina länder. Plattformar som Twitter, Facebook och YouTube begränsar öppet Rysslands officiella konton. Netflix, Apple och Google har tagit bort ryska kanaler och applikationer från sina tjänster och appbutiker. En aldrig tidigare skådad drakonisk censur påtvingas Ryssland-relaterat innehåll.

◆ USA missbrukar sin kulturella hegemoni för att inleda ”fredlig evolution” i socialistiska länder. De sätter upp nyhetsmedier och kulturoutfits som riktar sig till socialistiska länder. De häller svindlande mängder av offentliga medel in i radio- och TV-nätverk för att stödja deras ideologiska infiltration, och dessa språkrör bombarderar socialistiska länder på dussintals språk med inflammatorisk propaganda dag och natt.

USA använder desinformation som ett spjut för att attackera andra länder och har byggt en industriell kedja runt det: det finns grupper och individer som hittar på historier och säljer dem över hela världen för att vilseleda den allmänna opinionen med stöd av nästan obegränsade ekonomiska resurser.

Slutsats

Medan en rättvis sak vinner sitt breda stöd, dömer en orättvis sin förföljare att vara en utstött. De hegemoniska, dominerande och mobbande metoderna att använda sin styrka för att skrämma de svaga, ta ifrån andra med våld och undanflykter, och spela nollsummespel utövar allvarlig skada. De historiska trenderna med fred, utveckling, samarbete och ömsesidig nytta är ostoppbara. USA har med sin makt åsidosatt sanningen och trampat på rättvisa för att tjäna egenintresset. Dessa ensidiga, egoistiska och regressiva hegemoniska metoder har dragit till sig en intensiv kritik och ett växande motstånd från det internationella samfundet.

Länder måste respektera varandra och behandla varandra som jämlikar. Stora länder bör bete sig på ett sätt som anstår deras status och ta ledningen i att sträva efter en ny modell av stat-till-stat relationer med dialog och partnerskap, inte konfrontation eller allians. Kina motsätter sig alla former av hegemonism och maktpolitik och avvisar inblandning i andra länders inre angelägenheter. USA måste bedriva en seriös själsrannsakan. De måste kritiskt undersöka vad de har gjort, släppa sin arrogans och sina fördomar, sluta med sitt hegemoniska dominerande och sina mobbningsmetoder.

_______________________________________________

Moskvakonferensen om internationell säkerhet

Rysslands president Vladimir Putins anförande till deltagarna och gästerna vid den tionde Moskvakonferensen om internationell säkerhet den 16 augusti 2022.

Vladimir Putin:
”Mina damer och herrar. Ärade utländska gäster.

Låt mig välkomna er till årsdagen för 10:e Moskvakonferensen om internationell säkerhet. Under det senaste decenniet har ert representativa forum blivit en viktig mötesplats för att diskutera de mest angelägna militär-politiska problemen.

Idag är en sådan öppen diskussion särskilt relevant. Situationen i världen förändras dynamiskt och konturerna av en multipolär världsordning tar form. Ett ökande antal länder och folk väljer en väg för fri och suverän utveckling, baserad på sin egen distinkta identitet, sina traditioner och värderingar.

Dessa objektiva processer motarbetas av den västerländska globalistiska eliten, som provocerar fram kaos, väcker till liv gamla och nya konflikter, de driver den så kallade inneslutningspolitiken, vilket i själva verket innebär ett omstörtande av alla alternativa, suveräna utvecklingsmöjligheter. De gör således allt de kan för att hålla fast vid hegemonin och makten vilken glider dem ur händerna; de försöker behålla länder och folk i greppet om vad som i huvudsak är en nykolonial ordning. Deras hegemoni innebär stagnation för resten av världen och för hela civilisationen; det betyder obskurantism, upphävande av kultur och nyliberal totalitarism.

De använder alla hjälpmedel. USA och deras vasaller blandar sig grovt i suveräna staters inre angelägenheter genom att iscensätta provokationer, organisera statskupper eller anstifta inbördeskrig. Genom hot, utpressning och påtryckningar försöker de tvinga oberoende stater att underkasta sig deras vilja och följa regler som är främmande för dem. Detta görs med bara ett mål i sikte, som är att bevara sin dominans, den månghundraåriga modellen som gör det möjligt för dem att suga åt sig allt i världen. Men en sådan modell kan bara behållas med våld.

Det är därför det kollektiva väst – det så kallade kollektiva väst – medvetet undergräver det europeiska säkerhetssystemet och slår ihop ständigt nya militära allianser. Nato kryper österut och bygger upp sin militära infrastruktur. Bland annat sätter man in missilförsvarssystem och förbättrar sina offensiva styrkors anfallsförmåga. Hycklande förklarar man detta med behovet av att stärka säkerheten i Europa, men i själva verket är det som sker det motsatta. Dessutom ignorerades återigen de förslag om ömsesidiga säkerhetsåtgärder, som Ryssland lade fram i december förra året, .

De behöver konflikter för att behålla sin hegemoni. Det är av denna anledning som de har utsett det ukrainska folket att användas som kanonmat. De har genomfört ett anti Ryssland projekt och sett mellan fingrarna på spridningen av den nynazistiska ideologin. De såg åt andra hållet när invånare i Donbass dödades i tusental och fortsatte att ösa in vapen, även tunga vapen att användas av Kiev-regimen, något som de fortsätter envisas med att göra nu.

Under dessa omständigheter tog vi beslutet att genomföra en speciell militär operation i Ukraina, ett beslut som är i full överensstämmelse med Förenta nationernas stadga. Det har tydligt preciserats att syftet med denna operation är att säkerställa säkerheten för Ryssland och dess medborgare och att skydda invånarna i Donbass från folkmord.

Situationen i Ukraina visar att USA försöker förlänga konflikten. De agerar på samma sätt även på andra ställen och främjar konfliktpotentialen i Asien, Afrika och Latinamerika. Det är allmänt känt hur USA nyligen gjort ytterligare ett medvetet försök att underblåsa lågorna och ställa till problem i Asien-Stillahavsområdet. USA:s eskapad mot Taiwan är inte bara en resa av en oansvarig politiker, utan en del av USA:s målinriktade och medvetna strategi, utformad för att destabilisera situationen och så kaos i regionen och världen. Det är en fräck demonstration av respektlöshet mot andra länder och sina egna internationella åtaganden. Vi anser att detta var en välplanerad provokation.

Det är uppenbart att de västerländska globalistiska eliterna genom att vidta dessa åtgärder, bland annat försöker avleda sina egna medborgares uppmärksamhet från pressande socioekonomiska problem, som sjunkande levnadsstandard, arbetslöshet, fattigdom och avindustrialisering. De vill flytta över skulden för sina egna misslyckanden till andra länder, nämligen Ryssland och Kina, som försvarar sin ståndpunkt och utformar en suverän utvecklingspolitik utan att underkasta sig de överstatliga eliternas diktat.

Vi ser också hur det kollektiva väst strävar efter att utöka sitt blockbaserade system till Asien-Stillahavsområdet, som de gjort med NATO i Europa. För detta ändamål skapar de aggressiva militär-politiska unioner som AUKUS och andra.

Det står klart att det bara är möjligt att minska spänningarna i världen, övervinna militärpolitiska hot och risker, förbättra förtroendet mellan länder och säkerställa deras hållbara utveckling, genom en radikal förstärkning av det samtida systemet i den multipolära världen.

Jag återupprepar att den unipolära världens era håller på att bli ett minne blott. Oavsett hur starkt förmånstagarna av den nuvarande globalistiska modellen håller fast vid det välbekanta tillståndet, är det dömt att misslyckas. De historiska geopolitiska förändringarna går i en helt annan riktning.

Och naturligtvis är Er konferens ytterligare ett viktigt bevis på de objektiva processer som bildar en multipolär värld, den samlar representanter från många länder som vill diskutera säkerhetsfrågor på lika villkor och föra en dialog som utan undantag tar hänsyn till alla parters intressen.

Jag vill betona att den multipolära världen, baserad på internationell lag och mer rättvisa relationer, öppnar upp för nya möjligheter att motverka gemensamma hot, som regionala konflikter och spridning av massförstörelsevapen, terrorism och cyberbrottslighet. Alla dessa utmaningar är globala, och därför skulle det vara omöjligt att övervinna dem utan att kombinera alla staters ansträngningar och potentialer.

Liksom tidigare kommer Ryssland aktivt och assertivt att delta i dessa samordnade gemensamma ansträngningar. Tillsammans med sina allierade, partners och andra med gemensamt tänkande, kommer Ryssland att arbeta för att förbättra de befintliga mekanismerna för internationell säkerhet och skapa nya, samt konsekvent stärka de nationella väpnade styrkorna och andra säkerhetsstrukturer genom att förse dem med avancerade vapen och militär utrustning. Ryssland kommer att säkra sina nationella intressen, liksom skyddet av sina allierade, och ta andra steg mot att bygga en mer demokratisk värld där alla folks rättigheter och den kulturella och civilisationsmässiga mångfalden garanteras.

Vi måste återställa respekten för internationell lag, för dess grundläggande normer och principer. Och det är naturligtvis viktigt att främja sådana universella och allmänt erkända organ som FN och andra internationella dialogplattformar. Som det var tänkt från början skulle FN:s säkerhetsråd och generalförsamling fungera som effektiva verktyg för att minska internationella spänningar och förhindra konflikter, samt att underlätta tillhandahållandet av tillförlitlig säkerhet och välbefinnande för [alla] länder och folk.

Avslutningsvis vill jag tacka konferensarrangörerna för deras stora förberedande arbete och jag önskar alla deltagare givande diskussioner.

Jag är säker på att forumet kommer att fortsätta att ge ett betydande bidrag för att stärka fred och stabilitet på vår planet och underlätta utvecklingen av konstruktiv dialog och partnerskap.

Tack för Er uppmärksamhet.

__________________________________

Alla länkar är tillagda av mig.

(PS. Till och med en liten micro blog som den här har blivit shadow banned, så vänligen använd dela knapparna nedan. Tack.

Konstitutionen i Ukraina och kuppen

Ur arkivet. Av rengalskap från den 28 Februari, 2014

President Barack Obama pratar med president Viktor Janukovitj under det nukleära säkerhetstoppmötet i Seoul den 27 mars 2012. (foto Pete Souza)
Viktor Janukovitj

Janukovitj var både korrupt, elak och möjligen också en mördare. Jag kan inte föreställa mig att han välkomnas tillbaka till Ukraina förutom för att ställas inför rätta. Det är dock mycket tydligt att det ukrainska parlamentet misslyckades med att följa förfarandet i det konstitutionella mandatet när han avsattes. Den 21 februari påpekade jag att avsättningen faktiskt var grundlagsstridigt. Ett inlägg på reddit samma dag gjorde samma sak. En artikel på Radio Free Europes webbplats påpekade de juridiska problemen med avsättning den 22 februari. Och Wikipedia-artikeln ”Ukrainas president” har ändrats och tar upp samma fråga.När parlamentet röstade för att ta bort Janukovitj, hade det också nyligen röstat för att återgå från 1996 års konstitution till 2004 års konstitution, men Janukovitj hade ännu inte undertecknat akten till lag. Detta kan lämna frågan om vilken konstitution som gällde vid tidpunkten för Janukovitjs avsättning öppen, men i det här fallet spelar det ingen roll. De två konstitutionerna föreskriver identiskt lika riksrättsförfaranden.

Radoslaw Sikorski

Den polske utrikesministern Radoslaw Sikorski förklarade hans avsättning ”laglig” och termen laglig har använts också av andra kommentatorer.

__________________________________________________________

Samooborona (Self Defence) guard at the entrance to Verkhovna Rada. Euromaidan, Kyiv, Ukraine. Events of February 22, 2014.

Artikel 108 talar om på vilka sätt en president kan avlägsnas från makten.

Artikel 108. Ukrainas president ska utöva sina befogenheter tills Ukrainas nyvalde president tillträder sitt uppdrag.
Ukrainas presidents auktoritet ska vara föremål för en förtida uppsägning i fall av:
1) avskedsansökan;
2) oförmåga av hälsoskäl att utöva presidentens myndighet;
3) avsättning från ämbetet genom riksrättsförfarandet;
4) hans/hennes död.

Janukovitj avgick inte, han var inte sjuk och han dog inte. Det återstår bara riksrätt. Här är artikeln som beskriver förfarandet för riksrätt.

Artikel 111. Ukrainas president kan avsättas från ämbetet av Verkhovna Rada i Ukraina i enlighet med ett riksrättsförfarande, om han begår förräderi eller annat brott.

Frågan om att avsätta Ukrainas president från ämbetet, i enlighet med ett riksrättsförfarande, skall initieras av majoriteten av de konstitutionella medlemmarna i Verkhovna Rada i Ukraina.

Verkhovna Rada i Ukraina skall inrätta en särskild ad hoc-utredningskommission, sammansatt av en särskild åklagare och särskilda utredare för att genomföra en utredning.

Slutsatserna och förslagen från ad hoc-utredningskommissionen skall behandlas vid möte med Verkhovna Rada i Ukraina.

Med grundval i bevis skall då Verkhovna Rada i Ukraina, med minst två tredjedelar av sitt konstitutionella medlemskap, anta ett beslut om att väcka åtal mot Ukrainas president.

Beslutet om att avsätta Ukrainas president från ämbetet, i enlighet med förfarandet för riksrätt, skall antas av Verkhovna Rada i Ukraina av minst tre fjärdedelar av dess konstitutionella medlemskap, efter en granskning av fallet av författningsdomstolen i Ukraina, och mottagande av dess yttrande om iakttagandet av det konstitutionella förfarandet för utredning och prövning av fallet med riksrätt, och efter mottagande av yttrandet från Ukrainas högsta domstol, om att de handlingar som Ukrainas president är anklagad för, innehåller inslag av förräderi eller annat brott.

Han kan alltså bara avlägsnas för ”förräderi eller annat brott”. Skälet som parlamentet gav för att avsätta honom var att han var ”konstitutionellt oförmögen att utföra sina plikter.” Citerat ur ett nu censurerat reportage i BBC News, av Simeon Paterson, Jasmine Coleman, Lyndsey Telford and Paul Kirby, från den 22/2 2014, med rubriken ”Ukraine turmoil: Saturday as it happened”

Debatt i Verkhovna Rada

Huvudpunkterna i reportaget:

  • Ukrainas parlament röstar för att avsätta president Viktor Janukovitj när oppositionen tar effektiv kontroll över huvudstaden Kiev.
  • Oppositionsledare Julia Tymosjenko talar till folkmassor i Kiev efter att ha blivit frigiven från sjukhus, där hon stod under bevakning av fängelsevakt.
  • Parlamentet väljer Oleksandr Turchynov, en allierad till Julia Tymosjenko, till ny talare.
  • Janukovitj uppträder på TV, vägrar att avgå och brännmärker händelserna i Kiev som en ”kupp”.
  • Nyval fastställs av parlamentet till den 25 maj.
  • Ledare för de mest rysktalande regionerna i östra Ukraina säger att de tar kontroll över sina territorier tills ”konstitutionell ordning” återställts i Kiev.
Högsta lagstiftande våldsverkare

Såvitt jag vet är det inte listat någonstans i den ukrainska straffrätten som en brottskod, att vara konstitutionellt oförmögen att utföra sina plikter som president. Det står inte riktigt klart vad frasen betyder, förutom kanske att författarna till avsättande akten hade bråttom, och inte hade tänkt så mycket på sina juridiska motiveringar.

Det första steget i riksrättsförfarandet är att en majoritet av parlamentet initierar en riksrättslig stämningsansökan. Jag tycker att det är rättvist att säga att en majoritet av parlamentet inledde ett riksrättsförfarande, men det är den enda delen av förfarandet som genomfördes.

Det andra steget är att skapa en utredningskommission med en åklagare och utredare. Detta gjordes inte.
Det tredje steget är att presentera kommissionens slutsatser och förslag för parlamentet, då två tredjedelar av parlamentet måste rösta för att väcka åtal mot presidenten. Detta gjordes inte.

I det fjärde steget måste Högsta domstolen granska anklagelserna och fastställa att de gärningar han åtalas för faktiskt är förräderi eller brottsliga. Författningsdomstolen granskar också riksrättsförfarandet och säkerställer att det följer konstitutionen. Detta gjordes inte.

Det femte steget är den faktiska omröstningen för att avsätta presidenten. Avsättningen av presidenten kräver då att minst tre fjärdedelar av parlamentets ”konstitutionella medlemskap” röstar för avsättning. ”Konstitutionellt medlemskap” definieras i artikel 76 i grundlagen.

Det konstitutionella medlemskapet i Verkhovna Rada i Ukraina ska omfatta 450 folk deputerade.

Tre fjärdedelar av 450 är 337,5. Om du har ena hälften av en folk företrädare måste den andra hälften vara nära till hands, vilket ger att det är 338 röster som behövs för att avsätta en president.
328 parlamentsledamöter röstade för avsättning, tio röster färre än den tre fjärdedels supermajoritet som behövs för att avsätta en president. Konstitutionellt sett misslyckades alltså omröstningen för att avlägsna honom.
Jag kan inte se något sätt Janukovitj skulle kunna återinträda vid makten, och jag tror inte att det skulle vara önskvärt. Men sättet Janukovitj avsattes på var uppenbart grundlagsstridigt. Det ger Janukovitj skäl att hävda att hans avlägsnande var olagligt, ”en kupp”, och det skapar legitimitetsproblem för kommande regeringar.

_________________________________________________________________________

Tillämpningspraxis av artikel 109 i Ukrainas strafflagstiftning

Vad EU rapporterade vid tiden för kuppen.

Mer om kuppen finns att läsa på Synapze.

(PS. Till och med en liten micro blog som den här har blivit shadow banned, så vänligen dela. Tack.)

Ukrainas krigslag (förslag)

Deputerade från Zelensky partiet föreslår att befälhavare ska kunna DÖDA sina soldater för att stoppa masskapitalutation och flykt från positioner.
Lagförslaget har numret 7351 och publicerades på Verkhovna Radas officiella webbplats.

Här en rak Google översättning av dokumentet.

JÄMFÖRANDE TABELL
till utkastet till Ukrainas lag om ändringar av artikel 22-1 i stadgan för Ukrainas inre tjänst om säkerhet
möjligheten att upphöra med brott inom en särskild tid

Innehållet i bestämmelserna (normerna) i den nuvarande lagen [Vänstra kolumnen i dokumentet]

Stadgan för den inre tjänsten för de väpnade styrkorna i Ukraina, godkänd av Ukrainas lag ”Om stadgan för den inre tjänsten av Ukrainas väpnade styrkor ”(Vidomosti Verkhovnoi Rady Ukrainy, 1999, nr 22-23, art. 194; 2015, nr. 13, art. 92; 2020, nr. 3, art. 24):

22-1. Befälhavare (chef) under en speciell period, c
inklusive i krigslagar eller i en stridssituation, för ändamålet
kvarhållande av en soldat som begår en gärning
under tecken på ett brott som rör
olydnad, motstånd eller hot mot chefen, ansökan
våld, godtyckligt övergivande av stridspositioner och
vissa utplaceringsplatser för militära enheter (förband) i
områden av stridsuppdrag, har rätt att personligen
tillämpa åtgärder för fysisk påverkan utan att orsaka skada
tjänstemannens hälsa
och särskilda medel tillräckliga för
upphörande av olagliga handlingar.

I en stridssituation kan befälhavaren (chefen) använda
vapen eller ge order till underordnade att använda dem, om i en annan
sätt är det omöjligt att stoppa ett brott, när
utan att orsaka tjänstemannens död.

I sista stycket togs ”utan att orsaka tjänstemannens död.” bort

Innehållet i bestämmelserna (normerna) i den föreslagna lagen [Högra kolumnen i dokumentet]

22-1. Befälhavare (chef) under en speciell period, c
inklusive i krigslagar eller i en stridssituation, för ändamålet
kvarhållande av en soldat som begår en gärning
under tecken på ett brott som rör
olydnad, motstånd eller hot mot chefen, ansökan
våld, godtyckligt övergivande av stridspositioner och
vissa utplaceringsplatser för militära enheter (förband) i
områden av stridsuppdrag, har rätt att personligen
tillämpa åtgärder för fysisk påverkan utan att orsaka skada
tjänstemannens hälsa och särskilda medel tillräckliga för
upphörande av olagliga handlingar.

I en stridssituation kan befälhavaren (chefen) använda
vapen eller ge order till underordnade att använda dem, om i en annan
det är omöjligt att stoppa ett brott.

Folkets deputerade i Ukraina

______________________________________________________________

(PS. Till och med en liten micro blog som den här har blivit shadow banned, så vänligen dela. Tack.)

NJET BETYDER NJET: RYSSLANDS RÖDA LINJER OM NATO UTVIDGNING

Burns Nej betyder nej memorandum efter Bukarest mötet 2008. Läckt av Wikileaks.

William J. Burns är den nuvarande CIA chefen. Allt det som är citerat i detta dokument visste USA, NATO och EU redan 2008, långt innan kuppen 2014 och kunde alltså övervägt dessa kunskaper och förhindrat det krig vi nu ser. De var väl medvetna om de röda linjer som Moskva hade upplyst dem om, också den inbyggda faran av ett inbördeskrig i Ukraina. I de underliggande bedömningsgrunderna för USA:s agerande i NATO utvidgningen, ligger också Wolfowitzdoktrinen (WD). Ett dokument som tydligt pekar ut USA:s aspirationer på total hegemoni och den föraktfulla inställningen till internationella lagar och avtal. WD är också ett manifest över den exceptionalistiska hybris som genomsyrar hela det övre skiktet av makten i USA. Ett i grunden rasistisk fundament med en Übermensch mentalitet som inte skulle få Azov att skämmas, vilket också ger en förklaring till grunderna för användandet av olika fundamentalistiska rörelser som proxystyrkor i USA:s olika krig, bl.a i Syrien, och Ukraina.

Ryska tanks i Ukraina

To: Joint Chiefs of Staff | NATO – European Union Cooperative | National Security Council | Russia Moscow Political Collective | Secretary of Defense | Secretary of State

Klassificerat av: Ambassadör William J. Burns. Skälen 1.4 b och d.

1.(C) Sammanfattning. Efter en dämpad första reaktion på Ukrainas avsikt att söka en handlingsplan för NATO-medlemskap (MAP) vid Bukarest-toppmötet (ref A), har utrikesminister Lavrov och andra höga tjänstemän upprepat ett starkt motstånd, och betonade att Ryssland skulle se ytterligare expansion österut som ett potentiellt militärt hot. Natos utvidgning, särskilt med Ukraina, förblir ”en känslomässig och neuralgisk” fråga för Ryssland, men även strategiska politiska överväganden ligger till grund för ett starkt motstånd mot NATO-medlemskap för Ukraina och Georgien. I Ukraina inkluderar dessa farhågor att frågan potentiellt skulle kunna dela landet i två, vilket leder till våld eller till och med hävdar vissa till inbördeskrig, vilket skulle tvinga Ryssland till ett besluta om att ingripa. Dessutom fortsätter GOR och experter att hävda att ukrainska NATO-medlemskap skulle få stor inverkan på Rysslands försvarsindustri, Rysk-ukrainska familjeförbindelser och bilaterala relationer generellt sett. I Georgien fruktar GOR fortsatt instabilitet och ”provokativa handlingar” i separatistregionerna.

Slut på sammanfattning.

MFA: Natos utvidgning ”potentiellt militärt hot mot Ryssland”


2. (U) Under sin årliga översyn av Rysslands utrikespolitik 22-23 januari (ref B), betonade utrikesminister Lavrov att Ryssland var tvunget att se Natos fortsatta expansion österut, särskilt till Ukraina och Georgien, som ett potentiellt militärt hot. Medan Ryssland kanske tror på uttalanden från väst att Nato inte var riktat mot Ryssland, när man tittade på senaste militära aktiviteter i Nato-länder (etablering av USA:s framskjutna operativa platser etc. måste de utvärderas inte utifrån de uttalade avsikterna, utan utifrån [inneboende] potential.) Lavrov betonade att bibehållande av Rysslands ”inflytandesfär” i grannskapet var anakronistiskt och erkände att USA och Europa hade ”legitima intressen” i regionen. Men han hävdade att medan länder var fria att göra sina egna beslut om sin säkerhet och vilka politiskt-militära strukturer att gå med i, behövde de ha i åtanke påverkan på sina grannar.

3. (U) Lavrov betonade att Ryssland var övertygat om att utvidgningen inte var baserad på säkerhetsskäl, utan var ett arv från det kalla kriget. Han bestred argumentet att Nato var en lämplig mekanism för att bidra till att stärka de demokratiska regeringarna. Han sa att Ryssland förstod att Nato sökte efter ett nytt uppdrag, men att det fanns en växande tendens hos nya medlemmar att göra och säga vad de ville, helt enkelt därför att de var under Natos paraply (t.ex. försöken av några av de nya medlemsländerna att ”skriva om historien och glorifiera fascister”).

4. (U) Under en presskonferens den 22 januari som svar på en fråga om Ukrainas begäran om en MAP, sa MFA att ”en radikal ny expansion av Nato kan medföra en allvarlig militär politisk förändring, som oundvikligen kommer att påverka Rysslands säkerhetsintressen.” Talesmannen fortsatte med att betona att Ryssland var bilateralt bundet med Ukraina förpliktelser som anges i 1997 års vänskap, samarbete och partnerskaps fördrag, där båda parter åtagit sig att ”avstå från att delta i eller stödja några åtgärder kapabla att skada den andra sidans säkerhet.” Talesmannen noterade att Ukrainas ”den sannolika integration i Nato allvarligt skulle försvåra den mångsidiga rysk-ukrainska relationerna”, och att Ryssland skulle vara ”tvungna att ta till lämpliga åtgärder.” Talesmannen tillade att ”man har intrycket att det nuvarande ukrainska ledarskapet ser på närmandet till Nato till stor del som ett alternativ till god grannsämja med Ryska federationen.”

Ryska oppositionen, neuralgiskt och konkret

________________________________________________

5. (C) Ukrainas och Georgiens Nato-strävanden berör inte bara en rå nerv i Ryssland, de väcker en allvarlig oro över konsekvenserna för stabiliteten i regionen. Ryssland uppfattar inte bara inringning och ansträngningarna att undergräva Rysslands inflytande i regionen, men de fruktar också de oförutsägbara och okontrollerade konsekvenser, som allvarligt skulle påverka ryska säkerhetsintressen. Experterna säger till oss att Ryssland är särskilt oroade över de starka splittringarna i Ukraina över NATO-medlemskap, med mycket av det etniskt-ryska samhället mot medlemskap, skulle kunna leda till en stor splittring, som involverar våld eller i värsta fall inbördeskrig. Om så blir fallet, blir Ryssland tvunget att bestämma sig om det skall ingripa; ett beslut Ryssland inte vill behöva stå inför.

6. (C) Biträdande direktören för Carnegie Moscow Center Dmitriy Trenin, uttryckte oro över att Ukraina potentiellt på lång sikt var den mest destabiliserande faktorn i USA-ryska relationer, med tanke på nivån av känslor och neuralgi denna strävan efter medlemskap i Nato utlöst. Det brev med begäran om övervägande av MAP kom som en ”dålig överraskning” för de ryska tjänstemännen, vilka beräknat att Ukrainas Nato-strävanden var i säkerhet på baksidan. Med sitt offentliga brev ”vässades” frågan till. Då medlemskapet förblev splittrat i ukrainsk inrikespolitik, skapade det en öppning för rysk intervention. Trenin uttryckte oro över att element inom det ryska etablissemanget skulle uppmuntras att blanda sig i, vilket stimulerar U.S. till öppen uppmuntran av motsatta politiska krafter, och lämnar USA och Ryssland i en klassisk konfrontationsställning. Trenin bekände att ironin skulle vara att Ukrainas medlemskap skulle avväpna Nato, men varken den ryska allmänheten eller elitens åsikter var redo för det argumentet. Ukrainas gradvisa förändring mot väst är en sak, men dess förebyggande status som en de jure USA militär allierad en annan. Trenin varnade starkt mot att nu låta den interna ukrainska kampen om makten, där MAP bara är en hävstång i inrikespolitiken, ytterligare komplicera förbindelserna mellan USA och Ryssland.

7. (C) En annan fråga som driver ryskt motstånd mot ukrainska medlemskap är det betydande försvarsindustrin samarbete de två länderna emellan, inklusive ett antal anläggningar där ryska vapen tillverkas. Medan ansträngningar pågår och växter till i Ryssland för att stänga ner eller flytta de flesta av dessa, och för att flytta Svartahavsflottan från Sevastopol till Novorossjsk tidigare än 2017 deadlinen, har GOR gjort klart att Ukrainas medlemskap i Nato skulle kräva att Ryssland gör stora (kostsamma) förändringar av sitt försvarsindustriella samarbete.

8. (C) På samma sätt noterar GOR och experter att det också skulle ha en betydande inverkan på de rysk-ukrainska ekonomiska och arbetsrelationerna, inklusive effekten för tusentals Ukrainare som bor och arbetar i Ryssland och vice versa, p.g.a nödvändigheten av att införa ett nytt viseringssystem. Chefen för Institutet för Strategisk Bedömning Aleksandr Konovalov, hävdade att det skulle bli en kokande kittel av ilska och förbittring bland lokalbefolkningen.

9. (C) När det gäller Georgien sa de flesta experter att medan det inte var lika neuralgiskt för Ryssland som Ukraina, så ansåg GOR att situationen där var för instabil för att stå emot splittringen ett NATO-medlemskap kunde orsaka. Vice Direktören för Carnegie Moscow Center Aleksey Arbatov, hävdade att Georgiens Nato-strävanden helt enkelt var ett sätt för dem att lösa sina problem i Abchazien och Sydossetien, och varnade för att Ryssland skulle försättas i en svår situation i ett sådant fall.

Rysslands svar
________________
10. (C) GOR har gjort det klart att det skulle behöva ”seriöst granska” hela sin relation med Ukraina och Georgien i händelse av att Nato bjuder in dem att gå med. Detta kan komma att omfatta stora effekter på energi, ekonomi och politiskt-militärt engagemang, med möjliga återverkningar i hela regionen och in i Central- och Västeuropa. Ryssland skulle sannolikt också revidera sin egen relation med alliansen och sina aktiviteter i Nato-Ryssland-rådet, och överväga ytterligare åtgärder på arenan för vapenkontroll, inklusive möjligheten till fullständigt utträde från CFE och INF Fördragen och mer direkta hot mot de amerikanska missil försvarsplanerna.
11. (C) Chefen för NATO:s Informations Kontor i Moskva Isabelle Francois (skydda), sa att hon trodde att Ryssland hade accepterat att Ukraina och Georgien så småningom skulle gå med i Nato, och var engagerade i långsiktig planering för att omkonfigurera sina förbindelser med båda länderna och med alliansen. Men att Ryssland ännu inte var redo att ta itu med konsekvenserna av ytterligare Nato-utvidgning söderut. Hon tillade att medan Ryssland gillade samarbetet med Nato i Nato-Ryssland-rådet, skulle Ryssland känna det nödvändigt att insistera på att omarbeta förhållandet mellan NATO och Ryssland, om inte att helt dra sig ur NRC, i händelse av att Ukraina och Georgien går med i NATO.

Kommentar
______________
(C) Rysslands motstånd mot NATO-medlemskap för Ukraina och Georgien är både känslomässigt och baserat på upplevda och strategiska farhågor om inverkan på Rysslands intressen i regionen. Det är också politiskt populärt att måla ut U.S.A. och Nato som Rysslands motståndare och att använda Natos inviter till Ukraina och Georgien som ett sätt att generera stöd från ryska nationalister. Medan det ryska motståndet mot den första omgången av Natos utvidgning i mitten av 1990-talet var starkt, känner sig nu Ryssland kunna svara mer kraftfullt på vad de uppfattar som handlingar som strider mot deras nationella intressen.

BURNS

_________________________________________________

Efter Bukarest mötet 2008 kom mer …..

Lögner och förrädiskt beteende

Vid Seoul Nuclear Security Summit i Sydkorea i mars 2012, blev Obama bandad i en incident med en ”hemlig mikrofon”. Utan att inse att han bandades sa Obama till Rysslands dåvarande president Dmitrij Medvedev att han skulle ha större handlingsfrihet att förhandla med ryssarna om missilförsvaret efter valet i november.
”I alla dessa frågor, men särskilt missilförsvaret, detta, detta kan lösas, men det är viktigt för honom [den tillträdande president Putin] att ge mig utrymme”, sa Obama till Medvedev, uppenbarligen med hänvisning till den tillträdande ryske presidenten Vladimir Putin.
”Ja, jag förstår,” svarade Medvedev.
Obama inflikade med: ”Detta är mitt sista val. Efter mitt val har jag mer flexibilitet.”
Obama berättade alltså för Putin där, genom Medvedev i Seoul, att hans nästa regering skulle mildra sin ståndpunkt om USA:s missil installationer i östra Europa, nära och till och med vid Rysslands gränser. Missiler som är utformade för att förhindra Rysslands förmåga att hämnas mot ett amerikanskt första kärnvapenanfall, med hjälp av USA:s ABM eller anti-ballistisk missilsystem, vilka med lätthet också kan ändras till attack missiler.
Obama ljög inte bara för USA:s väljare; han visade sig också ljuga för Putin privat, genom att indikera för Medvedev att istället för att bli mer aggressiv (genom hans planerade ABM) mot Ryssland under en andra mandatperiod, så hade han blivit mindre aggressiv genom att förhandla med Putin om saken.

Samtidigt arbetade Victoria Nuland hårt för att möjliggöra Ukrainas NATO inträde, det fanns i stort sett inga gränser för hur långt hon tillät sig att gå.

Obamas förrädiska dubbelspel blev fulländat med kuppen mot Janukovytj 2014.

– Som du kan se här är kärnan i detta samma som George H. W. Bushs lögn till Mikhail Gorbatjov 1990.

____________________________________________________________________

(PS. Till och med en liten micro blog som den här har blivit shadow banned, så dela gärna Tack.)

George Kennan on NATO Expansion

George Frost Kennan (February 16, 1904 – March 17, 2005) was an American diplomat and historian. He was best known as an advocate of a policy of containment of Soviet expansion during the Cold War. He lectured widely and wrote scholarly histories of the relations between the USSR and the United States. He was also one of the group of foreign policy elders known as ”The Wise Men”.

By late 1948, Kennan became confident that positive dialogue could commence with the Soviet government. His proposals were discounted by the Truman administration and Kennan’s influence was marginalized.

https://en.wikipedia.org/wiki/George_F._Kennan

_____________________________________________________________________

Originally put together by Patrick Armstrong 2016-02-14, and whom I highly recommend you seek out for further wise analysis at Patrick Armstrong Analysis, Canada Russia Observer

”I think it is the beginning of a new cold war,” said Mr. Kennan from his Princeton home. ”I think the Russians will gradually react quite adversely and it will affect their policies. I think it is a tragic mistake. There was no reason for this whatsoever. No one was threatening anybody else. This expansion would make the Founding Fathers of this country turn over in their graves. We have signed up to protect a whole series of countries, even though we have neither the resources nor the intention to do so in any serious way. [NATO expansion] was simply a light-hearted action by a Senate that has no real interest in foreign affairs.”

”What bothers me is how superficial and ill informed the whole Senate debate was,” added Mr. Kennan, who was present at the creation of NATO and whose anonymous 1947 article in the journal Foreign Affairs, signed ”X,” defined America’s cold-war containment policy for 40 years. ”I was particularly bothered by the references to Russia as a country dying to attack Western Europe. Don’t people understand? Our differences in the cold war were with the Soviet Communist regime. And now we are turning our backs on the very people who mounted the greatest bloodless revolution in history to remove that Soviet regime.

”And Russia’s democracy is as far advanced, if not farther, as any of these countries we’ve just signed up to defend from Russia,” said Mr. Kennan, who joined the State Department in 1926 and was U.S. Ambassador to Moscow in 1952. ”It shows so little understanding of Russian history and Soviet history. Of course there is going to be a bad reaction from Russia, and then [the NATO expanders] will say that we always told you that is how the Russians are — but this is just wrong.”

Did Kennan miss out anything in his prediction, do you think?

Thomas L. Friedman: “Foreign Affairs; Now a Word From X”, 2 May 1998

Israel är olagligt

Av Alan Hart. Författare och före detta chefskorrespondent för Mellanöstern för Independent Television News, och tidigare BBC Panorama presentatör specialiserad på Mellanöstern. Han skrev den tredelade serien sionismen: Judarnas verkliga fiende.

2010-04-05

”För läsare som kanske inte är väl förtrogna med den engelska terminologin är en oxymoron bildligt uttryckt, där motsägelsefulla termer kombineras för att bilda en uttrycksfull fras eller epitet, som skitgott och jätteliten. (Det härrör från det grekiska ordet oxymoros som betyder spetsfundigt dum).

I detta bidrag till serien ”De-legitimering av Israel” kommer jag att begränsa mig till en fråga och ett svar.

Frågan är: Hur kan du av-legitimera något, i detta fall den sionistiska staten, när den INTE är legitim?

Om man bortser från sagan om Guds löfte – som även om den är sann inte i sak skulle ha någon betydelse, då judarna som ”återvände”, som svar på sionismens uppmaning, inte hade någon biologisk koppling till de gamla hebréerna – vilar sioniststatens påstående om legitimitet på Balfour-deklarationen från 1917 och FN:s generalförsamlings resolution med uppdelningsplanen från 1947.

Balfourdeklarationens enda verkliga relevans, finns i det faktum att den var ett uttryck både för den brittiska regerings vilja att använda judarna för imperialistiska ändamål och de sionistiska judarnas vilja att användas. Sanningen är den att Storbritannien inte hade någon som helst rätt att lova sionismen en plats i Palestina, ett territorium som britterna inte ägde. (Palestina 1917 kontrollerades effektivt och ägdes av det osmanska Turkiet). Balfourdeklarationen tillät sionismen att säga att dess anspråk mot Palestina hade erkänts av en stormakt, för att sedan hävda att det sionistiska företaget därför var ett legitimt. Men den legitimitet som Storbritannien förmedlade med sin inblandning var helt oäkta, falsk, och en bluff.

Sionismens påstående att Israel fick sitt födelsebevis och därmed legitimitet av FN:s generalförsamlings uppdelning – i resolutionen den 29 november 1947 – är ren propaganda nonsens, vilket framgår av en ärlig granskning av vad som faktiskt hände.

För det första hade FN – utan samtycke från majoriteten av folket i Palestina – inte rätt att besluta om en uppdelning av Palestina, eller överlåtelse av någon del av dess territorium till en minoritet av främmande invandrare, för att de skulle kunna upprätta en stat för sina egen del.

Trots det antog FN:s generalförsamling med minsta möjliga marginal, och först efter en omröstning, en resolution om att dela upp Palestina och skapa två stater, en arabisk, en judisk, där Jerusalem inte ingick i någon av dem. Men generalförsamlingens resolution var bara ett icke bindande förslag, vilket innebar att det inte kunde få någon effekt, och inte skulle bli bindande förutan att det godkändes av säkerhetsrådet.

Sanningen är den att generalförsamlingens uppdelningsförslag aldrig gick till säkerhetsrådet för behandling. Varför blev det så? Eftersom USA visste att om det godkändes kunde det bara genomföras med våld, på grund av arabisk och annan muslimsk opposition, och president Truman var inte beredd att använda våld för att dela Palestina.

Så delningsplanen förföll (blev ogiltig). Frågan om vad i helvete man skulle göra med Palestina – efter att Storbritannien gjort en röra av det och lämnat – togs tillbaka till generalförsamlingen för ytterligare diskussion. Det alternativ som gynnades och föreslogs av USA var ett tillfälligt FN förvaltarskap. Det var medan generalförsamlingen diskuterade vad som skulle göras som Israel ensidigt deklarerade sin existens – faktiskt i strid med det organiserade internationella samfundets vilja, inklusive Truman administrationen.

Den tidens sanning var att Israel – som huvudsakligen kom till som en följd av sionistisk terrorism och planerad etnisk rensning – inte hade någon existensrätt. Eller mer precist uttryckt inte kunde ha någon rätt att existera om inte … .. Om inte … det erkändes och legitimerades av dem som avlägsnades från sitt land och sina rättigheter under skapandet av den sionistiska staten. I folkrätten kunde bara Palestinierna ge Israel den legitimitet som de längtade efter.

Som Khalad al-Hassan uttryckte det för mig för många år sedan – Fatahs intellektuella jätte till höger – var den legitimiteten ”det enda sionisterna inte kunde ta från oss med våld”.

Den historiska sanningen som sammanfattats helt kort här ovan, är den reella förklaringen till varför sionismen alltid har insisterat på att den absoluta förutsättning för förhandlingar, som ska ha mer än en snöbolls chans i helvetet till framgångsrikt resultat (ett acceptabelt mått av rättvisa för palestinierna och fred för alla) är erkännandet av Israels rätt att existera. En rättighet som de vet att de inte har och aldrig kommer att ha om inte palestinierna beviljar den.

Det kan sägas utan rädsla för motsägelse (utom av sionister) att det som av-legitimerar Israel är historiens sanning. Det är därför sionismen har arbetat så hårt för att undertrycka sanningen, med mindre framgång idag än tidigare, därav den ökande desperationen.”

https://www.countercurrents.org/hart050410.htm

THE JEWS IN PALESTINE 1938

By Mahatma Gandhi

Published in the Harijan 26-11-1938.

”Several letters have been received by me, asking me to declare my views about the Arab-Jew question in Palestine and the persecution of the Jews in Germany. It is not without hesitation that I venture to offer my views on this very difficult question.

My sympathies are all with the Jews. I have known them intimately in South Africa. Some of them became lifelong companions. Through these friends I came to learn much of their age long persecution. They have been the untouchables of Christianity. The parallel between their treatment by Christians and the treatment of untouchables by Hindus is very close. Religious sanction has been invoked in both cases for the justification of the inhuman treatment meted out to them.

Apart from the friendships, therefore, there is the more common universal reason for my sympathy for the Jews. But my sympathy does not blind me to the requirements of justice.

The cry for the national home for the Jews does not make much appeal to me. The sanction for it is sought in the Bible and the tenacity with which the Jews have hankered after return to Palestine.

Why should they not, like other peoples of the earth, make that country their home where they are born and where they earn their livelihood? Palestine belongs to the Arabs in the same sense that England belongs to the English or France to the French. It is wrong and inhuman to impose the Jews on the Arabs.

What is going on in Palestine today cannot be justified by any moral code of conduct. The mandates have no sanction but that of the last war. Surely it would be a crime against humanity to reduce the proud Arabs so that Palestine can be restored to the Jews partly or wholly as their national home.

The nobler course would be to insist on a just treatment of the Jews wherever they are born and bred. The Jews born in France are French in precisely the same sense that Christians born in France are French. If the Jews have no home but Palestine, will they relish the idea of being forced to leave the other parts of the world in which they are settled? Or do they want a double home where they can remain at will?

This cry for the national home affords a colourable justification for the German expulsion of the Jews. But the German persecution of the Jews seems to have no parallel in history. The tyrants of old never went so mad as Hitler seems to have gone. And he is doing it with religious zeal. For, he is propounding a new religion of exclusive and militant nationalism in the name of which any inhumanity becomes an act of humanity to be rewarded here and hereafter.

The crime of an obviously mad but intrepid youth is being visited upon his whole race with unbelievable ferocity. If there ever could be a justifiable war in the name of and for humanity, a war against Germany to prevent the wanton persecution of a whole race, would be completely justified. But I do not believe in any war.

A discussion of the pros and cons of such a war is, therefore, outside my horizon or province. But if there can be no war against Germany, even for such a crime as is being committed against the Jews, surely there can be no alliance with Germany. How can there be alliance between a nation, which claims to stand for justice and democracy and one, which is the declared enemy of both? Or is England drifting towards armed dictatorship and all it means? Germany is showing to the world how efficiently violence can be worked when it is not hampered by any hypocrisy or weakness masquerading as humanitarianism. It is also showing how hideous, terrible and terrifying it looks in its nakedness.

Can the Jews resist this organized and shameless persecution? Is there a way to preserve their self-respect, and not to feel helpless, neglected and forlorn? I submit there is. No person who has faith in a living God need feel helpless or forlorn. Jehovah of the Jews is a God more personal than the God of the Christians, the Mussulmans or the Hindus, though as a matter of fact, in essence, He is common to all and one without a second and beyond description.

But as the Jews attribute personality to God and believe that He rules every action of theirs, they ought not to feel helpless. If I were a Jew and were born in Germany and earned my livelihood there, I would claim Germany as my home even as the tallest gentile German might, and challenge him to shoot me or cast me in the dungeon; I would refuse to be expelled or to submit to discriminating treatment. And for doing this I should not wait for the fellow Jews to join me in civil resistance, but would have confidence that in the end the rest were bound to follow my example…. …

And now a word to the Jews in Palestine.

I have no doubt that they are going about it in the wrong way. The Palestine of the Biblical conception is not a geographical tract. It is in their hearts. But if they must look to the Palestine of geography as their national home, it is wrong to enter it under the shadow of the British gun. A religious act cannot be performed with the aid of the bayonet or the bomb.

They can settle in Palestine only by the goodwill of the Arabs. They should seek to convert the Arab heart. The same God rules the Arab heart who rules the Jewish heart… They will find the world opinion in their favour in their religious aspiration. There are hundreds of ways of reasoning with the Arabs, if they will only discard the help of the British bayonet.

As it is, they are co-sharers with the British in despoiling a people who have done no wrong to them. I am not defending the Arab excesses. I wish they had chosen the way of non-violence in resisting what they rightly regarded as an unwarrantable encroachment upon their country. But according to the accepted canons of right and wrong, nothing can be said against the Arab resistance in the face of overwhelming odds.

Let the Jews who claim to be the chosen race prove their title by choosing the way of non-violence for vindicating their position on earth. Every country is their home, including Palestine, not by aggression but by loving service. A Jewish friend has sent me a book called The Jewish Contribution to Civilization by Cecil Roth. It gives a record of what the Jews have done to enrich the world’s literature, art, music, drama, science, medicine, agriculture, etc.

Given the will, the Jew can refuse to be treated as the outcast of the West, to be despised or patronized. He can command the attention and respect of the world by being the chosen creation of God, instead of sinking to the brute who is forsaken by God. They can add to their many contributions the surpassing contribution of non-violent action.”

USA:s Drönarekrig starkt ifrågasatt

Ännu en visselblåsare har dömts till fängelse i USA. Daniel Hale dömdes till nästan fyra års fängelse, för att ha avslöjat USA:s krigsförbrytelser i Jemen.

Reaper drone USAF, hellfire missile.

Daniel Hale tjänstgjorde i det amerikansk flygvapnet, där blev han åsyna vittne och deltagare i det Amerikanska mördare drönare programmet. Han bestämde sig för att tala ut och blev åtalad och dömd enligt spionagelagen (från 1917), för att avslöjat hemligheter om programmet. Samma lag som man vill använda mot Julian Assange, och i samma syfte, att förhindra att USA:s krigsbrott kommer till allmän kännedom. Daniel Hales avslöjanden innebar att det amerikanska folket kunde få inblick i den mördande verkligheten i detta distanskrig. Han blev dömd till nästan fyra års fängelse.

När han väntade på sin dom skrev han detta brev till domaren.

”Kära domare O’Grady,

Det är ingen hemlighet att jag kämpar med att leva med min depression och PTSD. Båda härstammar från mina barndoms erfarenheter av att växa upp i ett landsbygdssamhälle i bergen och förvärrades av exponeringen för strider under militärtjänsten. Depressionen är en konstant, även om stress, särskilt stress orsakad av krig, kan manifestera sig vid olika tidpunkter och på olika sätt. Tecknen på att en person drabbats av PTSD och depression kan ofta observeras på utsidan och är praktiskt taget allmänt igenkännliga. Hårda linjer i ansiktet och runt käken. Ögonen, som en gång var ljusa och öppna, är nu djupt liggande och rädda. Och en oförklarlig plötslig förlust av intresse för saker som brukade utlösa glädje. Detta är de märkbara förändringarna i mitt uppförande och utseende, uppmärksammat av de som kände mig före och efter militärtjänsten. Det vore en underdrift att säga att den period av mitt liv jag tjänade i USA:s flygvapen gjorde intryck på mig. Efter att ha förändrat livstråden i min liv för alltid, invävd i strukturen av vår nations historia, vore det mer exakt att säga att den irreversibelt omvandlade min identitet som amerikan. För att bättre kunna förstå betydelsen av hur detta kunde ske, skulle jag vilja förklara mina erfarenheter från Afghanistan som de var 2012, och hur det kan komma sig att jag bryter mot spionagelagen som ett resultat därav.

I min egenskap av signalanalytiker stationerad på Bagram Airbase fick jag spåra upp de geografiska platserna för mobiltelefoner som antogs vara i den så kallade stridande fiendens besittning. För att utföra detta uppdrag krävdes tillgång till en komplex kedja av satelliter som spänner över hela världen, och som kan upprätthålla en obruten anslutning till de fjärrstyrda flygplanen, vanligen kallade drönare. Så fort en stabil anslutning har upprättats och den mål riktande mobiltelefon har förvärvats till systemet, med hjälp av den information som jag tillhandahöll, tar en bildanalytiker i USA över i samordning med en drönarpilot och en kameraoperatör, för att övervaka allt som inträffade inom drönarens synfält. Detta gjordes oftast för att dokumentera den misstänkte militärens dagliga liv. Ibland kunde ett försök till infångande göras, om rätt förhållanden rådde, andra gånger vägdes beslutet in att döda dem där de stod.

Bara några dagar efter min ankomst till Afghanistan fick jag för första gången jag bevittna en drönarattack. En grupp män hade samlats runt ett lägereld i en bergskedja i Patika provinsen. Det var innan gryningen och tidigt på morgonen, de hade vapen och bryggde te. Att de bar med sig vapen skulle inte ens ha ansetts som ovanligt på den plats där jag växte upp, än mindre inom de praktiskt taget laglösa stamområdena utanför de afghanska myndigheternas kontroll. Förutom att det bland dem fanns en misstänkt medlem av talibanerna, avslöjad av måltavlan som mobiltelefonen i fickan utgjorde. När det gällde de återstående individerna, så räckte det att vara i militär ålder och att sitta beväpnade i närvaro av en påstådd fiende krigare, som tillräckliga bevis för att de också skulle vara misstänkta. Trots att de hade samlats fridfullt för att dricka te och inte utgjorde något hot, hade ödet för dessa män avgjorts. Jag satt vid sidan om och kunde bara se på i datorskärmen, när det plötsligt haglade en fasansfull ström av Hellfire missiler, som stänkte ut sina purpurfärgade kristall inälvor över bergsmorgonen.

Sedan dess och fram till i dag fortsätter jag att minnas flera sådana scener av grafiskt våld som utförts i den svala komforten av en datorstol. Det går inte en dag utan att jag ifrågasatt motiveringen för mina handlingar. Enligt krigsreglerna kan det ha varit tillåtet för mig att ha hjälpt till att döda de män – vars språk jag inte talade, sedvänjor jag inte förstod och brott jag inte kunde identifiera – på det grymma sättet jag gjorde. Se dem dö. Men hur skulle det kunna betraktas som ärofullt av mig att ständigt vänta på nästa tillfälle att döda intet ont anande personer, som oftast vid tidpunkten inte utgör någon fara för mig eller någon annan person. Hur kan det hursomhelst, ärade [domare], vara så att någon tänkande person fortsätter att tro att det är nödvändigt för USA:s skydd att vara i Afghanistan och döda människor, varav ingen bär ansvar för attackerna på vår nation den 11 september. Trots detta var jag 2012 delaktig i att döda vilseledda unga män som bara var barn den 9 september, detta ett helt år efter Osama bin Ladens bortgång i Pakistan.

Av rädsla för repressalier och trots mina bättre instinkter, fortsatte jag trots allt ändå att följa order och lyda mitt befäl. Under tiden blev jag alltmer medveten om att kriget hade mycket lite att göra med att förhindra terror från att komma in i USA, och mycket mer att göra med att skydda vapenproducenternas och de så kallade försvarsentreprenörers vinster. Bevisen för detta faktum kom i dagen runt omkring mig. I det längsta och mest tekniskt avancerade kriget i amerikansk historia, överträffar antalet kontrakterade legosoldater de uniformerade med 2 till 1 och de tjänade så mycket som 10 gånger så mycket i lön. Under tiden spelar det ingen roll om det är en afghansk bonde, sprängd i delar men ändå mirakulöst vid medvetande som meningslöst försöker skopa tillbaka sitt inre från marken, vilket jag bevittnat, eller om det är en amerikansk fan-prydd kista som sänks ned i Arlington Kyrkogården till ljudet av 21 skotts gevärssalut. Bang Bang bang. Båda tjänade till att rättfärdiga underlättandet av kapitalflödet på blodets bekostnad – deras och vårt. När jag tänker på det här blir jag bedrövad och skäms över mig själv för de saker jag har gjort för att stödja det.

Den mest skrämmande dagen i mitt liv kom några månader in i min utplacering i Afghanistan, när ett rutinövervakningsuppdrag förvandlades till en katastrof. I flera veckor hade vi spårat rörelserna hos en ring av tillverkare av bilbomber som bodde runt Jalalabad. Bilbomber riktade mot amerikanska baser hade blivit ett alltmer frekvent och dödligt problem den sommaren, varför mycket ansträngningar gjordes för att stoppa dem. Det var en blåsig och molnig eftermiddag när en av de misstänkta upptäcktes på väg österut, han körde i hög hastighet. Detta oroade mina överordnade som tror att han kan försöka fly över gränsen till Pakistan.

En drönare attack var vår enda chans och redan från början stod dom i kö för att ta skottet. Men den mindre avancerade rovdjurs drönaren hade svårt att se genom molnen och tävla mot den starka motvinden. Den enda nyttolasten av en MQ-1 misslyckades med att låsa på sitt mål och missade med några meter. Fordonet blev skadat men var fortfarande körbart och fortsatte framåt efter att ha klarat förödelsen. Så småningom när oron för ytterligare en inkommande missil avtog, stannade föraren och steg ut ur bilen som för att kolla sig själv, som om han inte kunde tro att han fortfarande levde. Ut från passagerarsidan kom en kvinna som bar en omisskännlig burka. Det var häpnadsväckande att just ha fått veta att det hade funnits en kvinna där med mannen som vi ögonblicket innan tänkt döda, möjligen hans fru, drönaren riktade kameran mot när hon frenetiskt började att dra ut något från baksätet i bilen. Jag fick inte chansen att se vad som hände sedan.

Några dagar senare fick jag äntligen reda på genom vad som skett vid ett informationsmöte med officeren i befäl. Det hade verkligen varit den misstänktes fru med honom i bilen, och i baksätet fanns deras två unga döttrar i åldrarna 5 och 3 år. En specialstyrka av afghanska soldater skickades för att undersöka var bilen hade stannat dagen därpå. Det var i en soptunna i närheten de hittade dem. Den äldsta var död på grund av ospecificerade sår orsakade av granatsplitter som genomborrat hennes kropp. Hennes yngre syster var fortfarande vid liv men kraftigt uttorkad. När min befälhavare vidarebefordrade denna information till oss verkade hon uttrycka avsky, inte för det faktum att vi felaktigt hade skjutit på en man och hans familj och efter att ha dödat en av hans döttrar; utan för att den misstänkta bombtillverkaren hade beordrat sin fru att dumpa kropparna till sina döttrar i papperskorgen, så att de två snabbare kunde fly över gränsen. Nu när jag möter en person som tycker att drönarkrig är berättigat och på ett tillförlitligt sätt håller Amerika säkert, kommer jag ihåg denna händelse och då frågar jag mig själv hur det är möjligt att fortsätta att tro att jag är en bra person som förtjänar mitt liv och rätten till fortsatt lycka.

Vid en avskedssamling ett år senare, för de av oss som snart skulle lämna militärtjänsten, satt jag ensam och fixerad av TV:n, medan de andra påminde varandra om gamla minnen. På tv gick nyheten om presidenten som gav sina första offentliga kommentarer om policyn kring användningen av drönartekniken i krigföring. Hans yttrande gjordes för att lugna allmänheten om rapporter som granskat civila dödsfall i drönarattacker och attacker riktade mot amerikanska medborgare. Presidenten sa att en hög standard av ”nära visshet” måste uppfyllas för att säkerställa att inga civila var närvarande. Men från vad jag visste om de fall där civila troligtvis kunde ha varit närvarande, utsågs nästan alltid alla de dödade till fiender som dödades i fientlig verksamhet, om inget annat bevisats. Ändå fortsatte jag att lyssna på hans ord, och presidenten fortsatte med att förklara hur en drönare kunde användas för att eliminera någon som utgjorde ett ”överhängande hot” mot USA. Med hjälp av analogin med att slå ut en prickskytt, med siktet inställt på en omedveten folkmassa, jämförde presidenten användningen av drönare med att förhindra att en blivande terrorist skulle kunna genomföra sin onda plan. Men som jag förstod det, var det den omedveten folkmassan som var de som levde i rädsla och skräck från drönare på deras himmel, och prickskytten i detta scenario var jag. Jag blev övertygad om att policyn med drönar avrättningar användes för att vilseleda allmänheten att de håller oss säkra. När jag äntligen lämnade militären och fortfarande bearbetade det jag varit en del av, började jag tala ut om drönare programmet, i övertygelsen att mitt deltagande hade varit djupt felaktig.

Jag hängav mig åt antikrigsaktivism och i slutet av november 2013, blev ombedd att delta i en fredskonferens i Washington DC. Människor hade samlats från hela världen för att dela erfarenheter om hur det är att leva i drönarnas tid. Fazil bin Ali Jaber hade rest från Jemen för att berätta om vad som hände med hans bror Salem bin Ali Jaber och deras kusin Waleed. Waleed hade varit polis och Salem var en väl respekterad imam, känd för att hålla predikningar för unga män om att det var vägen mot undergång om de skulle välja våldet i sin jihad.

En dag i augusti 2012 satt Salem i skuggan då han upptäcktes av lokala medlemmar i Al Qaida, som färdades i en bil genom Fazils by. De stannade till och vinkade honom till sig för att han skulle komma över och prata med dem. Han var inte den som missade ett tillfälle att predika för ungdomar, så Salem nalkades försiktigt med Waleed vid sin sida. Fazil och de andra byborna tittade på från långt håll. Ännu längre bort fanns en ständigt närvarande mördardrönare som också tittade på.

När Fazil berättade om vad som hände härnäst kände jag hur jag transporterades tillbaka i tiden, till den plats där jag varit den dagen 2012. Fazil och innevånarna i hans by var omedvetna om att de inte var de enda som såg Salem närma sig jihadisterna i bilen. I Afghanistan pausade jag och alla andra i tjänst vårt arbete, för att bevittna blodbadet som snart skulle följa. Med ett tryck på en knapp tusentals mil bort, kom två hellfire missiler vrålande ur himlen, följt av två till. Utan några tecken på ånger applåderade jag och alla runt omkring mig i Afghanistan triumferande. Framför det mållösa auditoriet grät Fazil.

Lockheed Martin Hellfire II

Ungefär en vecka efter fredskonferensen fick jag ett lukrativt erbjudande om jag skulle komma tillbaka till arbetet som statlig entreprenör. Tanken väckte olust hos mig. Fram till dess hade min enda plan, efter den militära avgången, varit att registrera mig på college för att slutföra min examen. Men de pengar jag kunde tjäna var överlägset mer än jag någonsin hade tjänat tidigare, faktiskt mer än någon av mina högskoleutbildade vänner fick. Efter att ha övervägt det noga senarelade jag skolan en termin och tog jobbet.

Under en lång tid var jag obekväm med mig själv över tanken att dra nytta av min militära bakgrund för att få ett mysigt skrivbordsjobb. Under den tiden bearbetade jag fortfarande det jag hade gått igenom. Jag började undra över om jag inte återigen bidrog till problemet med pengar och krig, genom att acceptera att återvända som försvarsentreprenör. Värre var min växande oro för att alla omkring mig också deltog i den kollektiva villfarelse och förnekelse, som användes för att rättfärdiga våra orimliga löner för relativt lätt arbete. Det jag fruktade mest vid den tiden var frestelsen att inte ifrågasätta det.

En dag efter jobbet blev det så att jag stannade kvar för att umgås med ett par medarbetare vars talangfulla arbete jag beundrade. De fick mig att känna mig välkommen, och jag var glad att ha fått deras godkännande. Men sedan till min bestörtning, tog vår helt nya vänskap en oväntat mörk vändning. De tyckte att vi skulle ta en stund tillsammans för att titta på några arkiverade bilder av tidigare drönare attacker. Sådana anknytningsceremonier runt en dator för att titta på så kallad ”krigsporr” var inget nytt för mig, jag deltog i dem hela tiden när jag var förlagd i Afghanistan. Men den dagen flera år efter de faktiska händelserna, satt mina nya vänner gapande och hånande precis som mina gamla hade gjort, vid åsynen av ansiktslösa män i deras sista ögonblick. Jag satt med och tittade också men sa ingenting och kände mitt hjärta brytas i bitar.

Ärade domare, den sannaste truism som jag kommit att förstå om krigets natur är att krig är trauma. Jag tror att alla personer, som antingen kallas eller tvingas att delta i krig mot sina medmänniskor, också nödvändigtvis utsättas för någon form av trauma. På det viset är ingen soldat oskadd, även om han välsignats med att ha fått återvända hem från kriget. Kärnan i PTSD är att det är en moralisk gåta, som osynliga sår som drabbar en persons psyke, gjorda för att tynga ned upplevelsen av att ha överlevt en traumatisk händelse. Hur PTSD manifesterar sig beror på omständigheterna i händelsen. Så hur ska en drönaroperatör bearbeta detta? Den segrande prickskytten är utan tvekan ångerfull, men håller åtminstone sin ära intakt genom att ha mött sin fiende på slagfältet. Den beslutsamma stridspiloten har lyxen att inte behöva bevittna de grymma efterverkningarna. Men vad var möjligt för mig att göra för att klara av de obestridliga grymheterna som jag begått?

Mitt samvete som en gång hölls i schack återvände till liv. Först försökte jag ignorera det. Jag önskade istället att någon som var bättre placerad än jag, skulle träda fram och ta den här uppgiften ifrån mig. Men också detta var dårskap. Kvar fanns att avgöra om jag skulle agera, jag kunde bara göra det som jag borde göra inför Gud och mitt eget samvete. Svaret kom till mig, att för att stoppa våldscykeln borde jag offra mitt eget liv och inte det hos andra personer.

Så jag kontaktade en undersökande reporter, som jag hade haft en tidigare kontakt med, och sa till honom att jag hade något som det amerikanska folket behövde få veta.

Med respekt,

Daniel Hale ”

Daniel Hale

Mer om Daniel Hales dom från the Intercept

”Bland de ”brott” som Hale dömdes för finns följande:

Han avslöjar att ibland är nästan nio av tio dödade inte de avsedda målen, i de så kallade riktade attackerna från USA.

Han avslöjar medverkan av de högsta amerikanska regeringstjänstemännen i en hemlig dödskedja, som avgör vem som ska mördas av drönare attacker.

Han avslöjade att den amerikanska regeringen officiellt etiketterar okända människor som den dödat som ”fiender som dödats i strid”, om de inte postumt bevisats ha varit civila.

Han avslöjade den hemliga bevakningslistans regelbok som används för att märka människor, inklusive amerikanska medborgare, som ”kända eller misstänkta terrorister” utan bevis för att de gjort något fel.”

https://theintercept.com/2021/07/30/daniel-hale-drone-whistleblower/

Brevet översatt från https://bracingviews.com/2021/07/23/daniel-hales-heartfelt-letter-against-drone-warfare/

Folkmord

Raphael Lemkin

Yrke: Författare till FN: s folkmordskonvention, advokat
Ursprungsland: Polen
Asylland: USA
Transiteringsland: Sverige
Födelsedatum: 24 juni 1901 i Bezwodne Vitryssland

Raphael Lemkin

Raphael Lemkin myntade ordet ”folkmord” innan världen visste något om fasorna i Auschwitz, Buchenwald, Bergen-Belsen och Dachau. Den polsk judiska flyktingen var mannen bakom FN:s första mänskliga rättighetsfördrag, konventionen om förebyggande och bestraffning av folkmords brott.

Lemkin studerade filologi och juridik vid Lwow och Heidelberg universiteten och var en framstående internationell jurist i Polen före kriget. 1933 framträdde han inför juridiska rådet för Nationernas förbund i Madrid med ett förslag att förbjuda handlingar av ”barbarism och vandalism”. Redan 1933 formulerade han ett folkmordsbegrepp som omfattar två delar, både våld gentemot människor barbari brottet och vandalism av kulturella föremål och platser, det vill säga kulturell förstörelse också kallad kulturellt folkmord, en aspekt på brott mot mänskligheten som han ännu inte fått gehör för.

Han hjälpte till att utarbeta strafflagen för ett nyligen oberoende Polen efter första världskriget och fungerade som statsåklagare i Warszawa fram till 1934, då antisemitiska hån tvingade honom att dra sig tillbaka till privata studier.

När nazisterna invaderade Polen 1939 gick Lemkin med i motståndsrörelsen och skadades i strid. Han gömde sig i skogen i flera månader innan han flydde till Sverige via Litauen.

Som gästföreläsare i juridik vid Stockholms Universitet i Sverige, var Lemkin den första akademikern som studerade nazism ur rättsvetenskaplig synvinkel. Han analyserade de rättsliga förordningarna från nyordningen i Europa som tillät den nazistiska ockupationen och skrev ”Axis Rule in Occupied Europe”, som publicerades i USA år 1944, i vilken han lanserade begreppet genocide för första gången.

Lemkin identifierade Hitlers avskyvärda avsikter och betecknade dem som ”genocide”, ett hybridord som består av det grekiska prefixet genos, vilket betyder ras, och det latinska suffixet cide, vilket betyder dödande. Enligt Lemkins uppfattning är folkmord ett avsiktligt brott med tydligt definierade mål snarare än bara en villfarelse.

1941 flyttade han till USA efter att ha erbjudits en anställning vid Duke University. Under sommaren 1942 föreläste Lemkin vid ”US War Department” och fungerade som chefskonsult för ”US Board of Economic Warfare” och ”Foreign Economic Administration”. Han utnämndes 1945 till konsult i internationell rätt till den amerikanska arméns domare, och tjänade också som juridisk rådgivare för den amerikanska chefsåklagaren i Nürnberg Robert H. Jackson.

Under flera decennier efter 1940-talet ignorerades emellertid Lemkins prestationer, dels för att han lämnade nästan 20000 sidor med skrifter om folkmord opublicerade, och dels för att global politik under det kalla kriget inte värdesatte humanitär lagstiftning.

Vid internationella juridiska möten började han skissera på idéer för en förändring av internationell rätt. Han hade hoppats på att en internationell folkmordskonvention skulle godkännas vid fredskonferensen i Paris 1945, men det lyckades honom inte. Den 9 december 1948 antogs konventionen enhälligt av FN: s generalförsamling.

Efter att ha förlorat över 40 medlemmar av sin familj till nazisterna försökte Lemkin utveckla internationella rättsliga instrument som skulle förhindra ytterligare fall av folkmord. När han gav upp sin akademiska karriär bestämde han sig för att koncentrera alla sina ansträngningar på att definiera och fördöma folkmord och etablera det som brott enligt internationell rätt. Han fortsatte att arbeta för att ratificera konventionen på FN medlemsländernas vägnar och han föreläste vid universitetet Yale, Rutgers och Princeton. 1950 och 1952 var han nominerad till Nobels fredspris.

Lemkin dog den 28 augusti 1959. Han hade då skrivit 11 böcker, inklusive en volym om konstkritik, en annan om rosodling och andra som främst handlade om internationell rätt. Åtta kapitel i en oavslutad folkmordshistoria finns på ”New York Public Library”, tillsammans med opublicerade dagböcker från Lemkins tidiga liv.

Lemkins memoarer och papper redogör för den diplomatiska historien för FN:s folkmordskonvention, och argumenterar för att USA, Storbritannien, Frankrike, Sydafrika, Belgien och Kanada motsatte sig konventionen men blev politiskt utmanövrerade av en koalition av mindre stater och tidigare kolonier, och av den globala sociala rörelsen Lemkin inspirerade.

Mer än 90 länder har undertecknat konventionen, även om USA, det land som hade gett honom hjälp, inte ratificerade fördraget förrän 1988.

FN:s konvention för förebyggande och bestraffning av folkmordsbrott, är numera en hörnsten i internationell humanitär lagstiftning.

Källor:

Lemkin, Raphael

https://rucore.libraries.rutgers.edu/rutgers-lib/45631/PDF/1/play/

Definitionen av Folkmord av Raphael Lemkin här i min översättning.

”Generellt innebär folkmord inte nödvändigtvis omedelbar förstörelse av en nation, förutom när de genomförs genom massmord av alla nationens medlemmar.

Termen är snarare avsedd att beteckna en samordnad plan för olika åtgärder, vilka syftar till att förstöra de väsentliga grunderna i de nationella gruppernas liv, i syfte att förstöra grupperna själva.

Målen med en sådan plan är upplösningen av de politiska och sociala institutionerna, av kultur, språk, nationella känslor, religion och nationella gruppers ekonomiska existens och förstörelse av den personliga säkerheten, friheten, hälsan, värdigheten och till och med livet för de individer som tillhör sådana grupper.

Folkmordet riktas mot den nationella gruppen som en enhet, och de åtgärder som är inblandade riktas mot individer, inte i deras individuella kapacitet, utan som medlemmar i den nationella gruppen.

Folkmord har två faser.

1. Destruktion av det nationella mönstret för den förtryckta gruppen.

2. Införandet av förtryckarens nationella mönster. Detta införande kan i sin tur göras på territoriet i sig, mot den förtryckta befolkningen som får stanna, eller efter att förtryckaren har avlägsnat befolkningen och de egna medborgarna koloniserat området”

Gaza 2014 The great march of return

Julian Assange

”Left to its own trajectory, global civilization will be a postmodern surveillance dystopia, from which escape for all but the most skilled individuals will be impossible. It is time to fight for ourselves and for those we love.”

Lögnen

”Lögnen är en näpen liten kaninunge – den verkar så oförarglig, så obetydlig. Men innan vi vet ordet av har den sluppit ur vår hand, förökat sig, och skogen är full av kaniner.”

Camilla Grebe