NATO/Ryssland-konflikten i Ukraina: Västvärldens ryggmärgsreaktion kommer att visa sig extremt självdestruktiv

Satiriskt konstverk av den kinesisk tecknaren Bantonglaoatang, som hånar G7 gruppens som försöker undertrycka Kina

Av Jan Öberg 16 Mars, 2022

Originalet på danska

“Självrättfärdigt ryggmärgshat, inre russofobiska svinhundar och laglöshet, som svar på Rysslands invasion av Ukraina kommer att skada västvärlden själv och påskynda dess nedgång och fall.

Enligt det danska lexikonet betyder termen ”den inre svinhunden” ungefär ”illvilligt, hatiskt drivna, som gömmer sig bakom en persons till synes vänliga och toleranta exteriör”.

Den här hunden, som kan tillhöra både eliten och massorna, har de senaste veckorna blivit helt lössläppt bland både höga och låga längs det politiska spektrumet. Det verkar inte längre finnas några gränser för vad som kan sägas om ryssar och Ryssland – även utan ett jämförande perspektiv – och vad som kan göras för att isolera landet och folket ekonomiskt, kulturellt, socialt, finansiellt och mediemässigt. Allt med hänvisning till Rysslands – huvudlöst överreagerande – invasion av Ukraina. Ordet “Putin” förklarar allt som genom ett magiskt trick.

Det är ett förakt och ett hat som måste ha legat latent djupt i det kollektivt omedvetna väldigt länge. Detta är förmodligen till stor del en konsekvens av de så kallade fria mediernas systematiska, ensidiga “hot bedömningar” under decennier – återigen utan jämförande analys av Natos beteende och militära överutgifter – och utelämnandet av något som helst perspektiv på Rysslands historia, säkerhetsbehov eller dess uppfattningar om oss.

Att förklara har förvrängts – av vem? – till att vara identiskt med att försvara. Konversationen är tystad. Fallet – bollen – försvinner och bara personangrepp, kategorisering och positionering återstår: “Putin förstående”, “pro-ryss”, “anti-NATO”, “putinist” eller “betald av Kreml”.

Även om jag som reaktioner på mina uttalanden till dansk press har fått så många lovord som jag är djupt tacksam för, har jag också fått min del av shitstormen på sociala medier.

Medias roll i den hatiska reaktionen

Media har lagt en mycket betydande del av soundtracket till det gränslösa hat som nu sprider sig från de lägsta instinkterna till konkreta handlingar och reaktiva åtgärder på högsta nivå av politiskt beslutsfattande.

Dansk [och svensk] mainstreammedia, inte minst public service Danmark Radio, som enligt lagen har ett särskilt ansvar för offentlig information, har helt enkelt meddelat – som ett faktum som inte krävde dokumentation – att Ryssland var fienden och ett hot, – dolt den militär ekonomiska utvecklingens obalans, nedtonad eller lämnat utan kommentar, det förkastliga i USA:s och andra NATO-länders krig, ockupationer, massdöd, flyktingskapande, regimskifte – och misslyckade försök med detta som i Syrien – samarbete med terrorister, de fruktansvärda mänskliga konsekvenserna av dessa krig och t.ex de kvävande sanktionerna mot Irans oskyldiga 85 miljoner människor. Och Israels bombningar och kärnvapen har för länge sedan upphört att rapporteras.

Jag, som dagligen följer dessa teman genom ett brett spektrum av medier, har under de senaste 20 åren varje dag förvånats över det uppenbara sättet på vilket allt är organiserat till klart fördel för USA och Nato-länderna. Man har uteslutande använt västerländska källor och nyhetsbyråer, sammankallat experter bekostade av Nato länders regeringar i statliga forskningsinstitut som DIIS i Danmark, och praktiskt taget aldrig publicerat material som skulle kunna belysa Rysslands intressen, sätt att tänka eller åsikter om vad vi i Natos krets företog oss.

Ett mediekrig har pågått i decennier. Idag reagerar helt vanliga människor så våldsamt och har ingen aning om hur mycket de har blivit förförda av ständiga, objektivt okunniga goda/onda världsbilder.

De oåterkalleliga, förhastade beslutens outhärdliga dårskap

Därmed är regering, politiker, forskare och media – med den klassiska reservationen av några få undantag – idag helt i känslostormarnas våld. Lagar kan brytas, särskilda lagar införas, pengar tas från världens fattiga till ukrainska flyktingar; affärer har plötsligt blivit PR politiskt korrekta med Ukrainska flaggor och blå/gula lampor, och omedelbart upphörande av all verksamhet i Ryssland. Från den ena dagen till den andra har EU inga resursproblem med 2-3 miljoner flyktingar från Ukraina, medan man 2015 inte kunde hantera 1,5 miljoner – främst muslimer, och det är viktigt – från de krigsområden USA och andra NATO-länder har förhärjat i årtionden, och många gånger värre än Ryssland, åtminstone fram till idag, har gjort det i Ukraina. Tyskland beslutar – återigen utan analys – att omedelbart upprusta med 112 miljarder USD per år. Rysslands upprustning är US $ 66 miljarder!

Danmark och flera politiska partier kastar sina grundläggande åsikter om militarism, baser, kärnvapen och Nato överbord. Man måste ta ansvar i den nya situationen, lägga handen på spisen som premiärminister Frederiksen uttrycker det. I hundflockens berusning vill ingen riskera att framstå som försiktig, måttfull eller förstående angående de underliggande Ryssland-NATO-konflikterna. Man tar avstånd från våldet – Rysslands men inte andras i tillnärmelsevis samma grad – och förbiser helt de bakomliggande konflikterna som är Ryssland och Nato och inte alls Ryssland och Ukraina. Ukraina är bara den olyckliga krigsskådeplatsen.

Fler vapen och mer rustning – oavsett kostnaden för vårt samhälle på lite längre sikt, vilket ingen analyserar – är det enda svaret som behövs. Det måste gå undan. Och vi måste stå eniga nu – och vi står tillsammans.

Kanske inte så bra om det man äntligen kan enas om – i en annars genomgående splittrad västvärld utan klarsynt ledarskap – visar sig i övermorgon vara en fundamentalt felaktig och självdestruktiv attityd.

Gudarna må veta hur en sådan intellektuellt lågtstående åtgärd som att öka Danmarks militärutgifter upp till 2 % av BNP, kan antas av människor vi skulle vilja uppfatta som ansvarsfulla politiker.

För det första är det intellektuellt nonsens att militärutgifterna ska öka om ett lands ekonomi går bra och falla om den inte gör det. Militära utgifter måste avgöras i förhållande till en seriös hotanalys – Vilka tänkbara hot har så liten sannolikhet och effekt att vi inte behöver förbereda oss på dem? – Vilka hot är så stora att vi inte har eller har råd att gardera oss mot dem? Och – vilka hot finns kvar som vi både kan göra något åt ​​och har råd att bygga ett adekvat försvar mot? Och så tittar man på statskassan och prioriterar mellan alla utgifter för en stat.

Gudarna måste alltså också vara de enda som vet hur man på Christiansborg har räknat ut att Rysslands invasion av Ukraina ska mötas av 2% av BNP och inte på 1,8% eller 4,4%. I själva verket är den sortens beslut inget annat än en extremt dyr signalpolitik av lägsta kunskapskaraktär och på bekostnad av skattebetalarna, vilka aldrig protesterar mot galenskapen för att de är kyssta av …. Putin, den där djävulen, kommer om vi inte pungar ut.

Vad detta kommer att kosta det danska samhället på 10-20 års sikt finns det garanterat ingen som analyserat innan beslutet antogs.

Och vidare:

Kulturevenemang som involverar ryssar läggs ner på rad – utställningar och konserter. Det groteska är att dessa initiativ även påverkar ryska konstnärer som uttryckligen tagit avstånd från Rysslands invasion. Med andra ord, de straffas för att de är ryssar.

Ministrarna uppmanar forskarna att stoppa pågående forskningssamarbeten och absolut inte starta nya. Ryska varor tas bort från butikerna. Freds och andra demonstrationer går bara till den ryska ambassaden, inte till Nato-ländernas, som – extremt provocerande – just har utökat Nato och dumpat alla kunniga varningar i papperskorgen. Och som nämnts jämförelsevis för krig i en omfattning som gör Ryssland till en dvärg.

Facebook finner det lämpligt att tillåta hatretorik mot ryssar – och bara dem förstås – så länge det är inom ramen för kriget i Ukraina.

Jag undrar under hur länge ryssarna och vi andra kommer att tvingas lida av denna vår tids parallell till antisemitism: russofobi?

Jag undrar när denna kollektiva psykos, denna masshysteri med ett enda fokus, kommer att kunna avslutas generationer framöver?

Jag undrar om någon i det kristna västerlandet en dag kommer att tänka på Lukas: ”Varför ser du flisan i din brors öga, men märker inte bjälken i ditt eget? Hycklare, ta först flisan ur ditt eget öga; då kan du se tillräckligt tydligt för att ta ut flisan som finns i din brors öga.” (Luk 6, 41-42).”

Laglöshetens glidning

Det verkar nu finnas en orgiastisk hetta av självrättfärdighet. Hela reaktionen – varje enskild åtgärd – har beslutats på så kort tid att det inte har funnits tid för någon form av konsekvensanalys bara 6 månader framåt och inte alls på en 6 eller 30 års horisont. Varken inom en dansk, europeisk eller global ram.

G7-länderna fryser Rysslands utlandsförvarade valutareserv på 400 miljarder USD. Det är ren stöld. Man stänger luftrummet så t.ex. den ryske utrikesministern inte kan flyga till FN-möten i Genève. Olje- och gasimport från Ryssland skärs ned och otaliga sanktioner införs mot Ryssland och allt som kan röra Ryssland: “Vi kommer för att hämta dig!” Säger president Biden i sitt State of the Union-tal.

Så här uppför du dig inte om du känner dig underlägsen eller rädd för motståndaren – så argumenterar du när du ska höja militärutgifterna. Anders Fogh Rasmussen Natos förre generalsekreterare säger till TV2 att – “Putin kommer att bli slagen i bitar av Nato. När Nato väl rör sig är det med enorm kraft. “Vi måste komma ihåg att de investeringar vi gör i försvaret är tio gånger så stora som Putins.”

Och nu måste de kraftigt överrostade överrosta ännu mer.

Mer än 150 danska företag i Ryssland står inför möjligt förstatligande. Undrar hur den danska staten eller EU eller USA har tänkt (nej det gör de inte) att kompensera dem? Tänk på kostnaden för det tyska näringslivet av detta på en 10-20 års horisont – det är i bästa fall den tid som kommer att gå tills vi kan hoppas på ett närmande till Ryssland efter detta.

Bumerangerna kommer tillbaka till oss. Var säker på det. Och när det händer så gör det ont, då kommer det enda svaret från alla beslutsfattare att vara: Det var och är ju alltsammans Putins fel! Vi var tvungna att göra något!

Men det håller inte en meter enligt västvärldens egna normer.

Nato har provocerat Ryssland med sin expansion i 30 år och ignorerat dussintals varningar om vart det var på väg. När solida, mycket erfarna amerikanska statsmän och intellektuella av en helt annan kaliber än västvärldens idag – som George F. Kennan, Henry Kissinger, John Mearsheimer, Jack Matlock och William Perry – varnade för NATO-expansion och/eller försök att få Ukraina in i Nato, hånade man dem.

Löften att inte utöka Nato en tum, som gavs till Gorbatjov 1989-90, har brutits. Missilsköldar har satts upp, vilket undergräver Rysslands förmåga att svara på en kärnvapenattack. Man har fört krig i Jugoslavien och behandlat Ryssland liksom FN och internationell rätt som något i det närmaste underordnat.

Att det skulle komma en reaktion är jag inte den enda som förutspått sedan många år tillbaka. Ingen lyssnade. Nu har Ryssland reagerat – överreagerat. Jag håller med om att det är en överreaktion och har hävdat att Putin kunde ha gjort andra saker än denna invasion.

Proportionalitet, kollektiva bestraffningar och kränkning av yttrandefriheten

Här står vi inför ett helt klassiskt dilemma och ansvar:

Det är möjligt för A att provocera B, men det är trots allt B som väljer sitt sätt att reagera och ska hållas ansvarig för det.

Det är just detta resonemang om den provocerade partens ansvar för sin reaktion som måste gälla även för Nato/EU-ländernas reaktion på Rysslands invasion.

Och här är två principer som vanligtvis gäller i riktig politik:
(a) Reaktionen måste stå i proportion till attacken eller provokationen, och:
(b) Kollektiv bestraffning av ett folk får inte utföras för något för vilket endast en eller ett fåtal är de facto och de jure ansvarig. Läs om kollektiv bestraffning, som är en del av Genèvekonventionerna här.

Det är odiskutabelt och förståeligt att det lidande vi ser Ukrainas oskyldiga civilbefolkning just nu utsätts för, väcker stort medlidande och en vilja att hjälpa. Frågan kvarstår dock: Varför har vi inte sett liknande reaktioner, med ett liknande intensivt djup och bredd, i några av de många och långt värre krigen sedan Vietnam? Ett liknande fördömande, liknande sanktioner, liknande isolering av den som bryter mot folkrätten, inklusive allt som står i FN-deklarationen?

I skrivande stund är reaktionen mot Ryssland för dess invasion av Ukraina speciell, oproportionerlig och den har ingen tidsbegränsning. En brottsling sätts i fängelse och avtjänar ett tidsbestämt straff i förhållande till brottet. Vad som nu har antagits som svar på invasionen är obegränsat i tid. Och även om Ryssland skulle acceptera en vapenvila i morgon och dra sig tillbaka från Ukraina, kommer ingen av de många åtgärderna att hävas.

Det här handlar inte om verklig politik eller logisk sanktionspolitik: när du väl har gjort X, Y och Z kommer vi att häva alla våra åtgärder. De är utan proportion och utan villkor.

Nu till den andra olagligheten. Läkare Utan Gränser definierar kollektiv bestraffning på följande sätt: ”Internationell lag slår fast att ingen person får straffas för handlingar som han eller hon inte har begått. Den säkerställer att kollektiv bestraffning av en grupp personer för ett brott som begåtts av en individ är förbjudet… Detta är en av de grundläggande garantierna som fastställts av Genèvekonventionerna och deras protokoll. Denna garanti gäller inte bara skyddade personer utan alla individer, oavsett deras status eller vilken kategori av personer de tillhör…”

En grupp eller ett folk får alltså aldrig, oavsett omständigheterna, straffas för en gärning som begåtts av en eller ett fåtal. Moraliskt sett är kollektiv bestraffning fullständigt motbjudande och oacceptabelt.

Detta gäller i särskilt hög grad när de som gör det, tror att de står inför en diktator. I en demokrati skulle man möjligen kunna hävda att folket är medansvarigt för ledarnas handlingar, eftersom de har blivit ledare genom fria val. Situationen är helt annorlunda i vad samma personer beskriver som diktaturer; där kan man inte göra folket medansvarigt (jag menar inte med detta att Ryssland är en diktatur; jag utmanar resonemanget från de som tror att det är det).

George Washington

Och så finns det en tredje olaglighet: nedstängningen av ryska medier som RT och Sputnik, konton på sociala medier och vilka som nu kan komma att drabbas i framtiden.

I fördraget om den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966 anges i artikel 19 att:

  1. Var och en ska ha rätt att ha åsikter utan inblandning.
  2. Var och en ska ha rätt till yttrandefrihet; denna rättighet ska innefatta frihet att söka, ta emot och förmedla information och idéer av alla slag, oavsett gränser, antingen muntligt, skriftligt eller i tryck, i form av konst eller genom valfritt annat medium.”

Det måste stå klart att om man utesluter rysk media och annan information från att komma till uttryck i de medieutrymmen man kan nå från väst, så bryter man mot paragraf 1. Detsamma gäller när man aktivt försöker förhindra att människor i västvärlden är fria att söka information om hur ryska medier behandlar Ukraina och resten av världens övriga teman.

I artikel 20 i fördraget anges att:

  1. All propaganda för krig ska vara förbjuden enligt lag.
  2. Varje förespråkande av nationellt, rasistiskt eller religiöst hat som utgör uppvigling till diskriminering, fientlighet eller våld ska vara förbjudet enligt lag.

Även om det är svårt att bedöma när sådana saker faktiskt händer och borde dömas för, så tangerar hela den offentliga debatten att åtminstone bryta mot andan i dessa folkrättsliga bestämmelser. Och det kan och bör inte sopas under mattan med hänvisning till att ryssar eller andra gör detsamma. Vi är ansvariga för våra handlingar.

Det är för tillfället västvärlden själv som 24/7 trampar på internationella mänskliga rättigheter.

Sådana rätt uppenbara etisk-juridiska dimensioner är förstås helt satta ur spel.

Den inre svinhunden fradgar om munnen och kan i allt sitt ljugande och självgodhet inte få nog. Oavsett anständighet, folkrättens anda och bokstav.

Hatets bumeranger – Västs självdestruktion

Vi, våra barn och barnbarn kommer att få betala dyrt för detta – västvärldens självisolering och snabbare förfall och fall. Och kanske kärnvapenkrig – medvetet eller av ett tekniskt och/eller mänskligt misstag.

Mer intressant läsning av Jan Oberg. Svenska försvarsmaktens desinformation

Och det vill säga att man vill att vi ska minnas för alltid, att allt var en enda persons fel, Vladimir Putin. Och honom behöver “vi” varken förstå eller ta hänsyn till. Amatörpsykologerna och redaktörerna står just nu i kö i våra medier för att nu också få hans diagnos ställd till nästan galen. Det blev han den 23 februari 2022.

På så sätt kan denna helvetes komplexa konflikt, som funnits under decennier med minst 50 parter, reduceras till frågan om en persons psykiska hälsa. Och med det följer också att “vi” inte har något som helst ansvar för att världen just nu befinner sig i den mest existentiellt hotfulla situationen sedan 1945. Vi ställs mot en rysk Hitler-“Putler” – och nu finns det inget knep som är för litet och ingen lögn för stor.

Det finns bara dessa utvalda möjliga scenarier som västerländska beslutsfattare knappt bevärdigat en tanke:

• Ju längre fientligheterna varar i Ukraina – och de varar längre än de annars skulle göra eftersom enorma mängder vapen och ammunition pumpas in från väst – desto större blir den humanitära katastrofen och därefter återuppbyggnaden av ett land som redan var fattigast i Europa och starkt präglad av korruption. Hatet inom Ukraina måste också förväntas bli tio gånger mer intensivt än före invasionen.

• Det ganska utbredda inslaget av nynazism i Ukrainas politik- och säkerhetssektor – förmodligen den största någonstans i Europa – kommer inte att minska när kriget är över. Dessa kretsar kommer att kräva en speciell status i framtidens Ukraina på grund av sina ansträngningar i motståndskampen. Vilken roll kan de komma att försöka spela internationellt – i t.ex. USA-lika rörelser och i europeiska länder med hittills mindre högerextremism? Under åren kunde nazismen spridas just i ljuset av att dess anhängare betraktades som hjältar i kampen mot Ryssland.

• Rysslands folk kommer att lida så mycket i det långa loppet på grund av våra sanktioner, att världen kan stå inför en gigantisk humanitär katastrof som den inte kan bära ovanpå alla andra problem med fattigdom, flyktingar och nöd. Och någon kommer att börja inse och säga: Dessa stackars, meningslösa människor är offer för västerlandets sanktioner, som infördes på obestämd tid.

• Medan många pratar om vilka länder Putin nu ska försöka erövra, tror jag att detta är ett rimligt och troligt scenario. I USA:s ögon finns det nu en utmärkt chans att binda Ryssland till kriget i Ukraina och göra det så långt som möjligt, genom att pumpa in vapen och allt annat i Ukraina – men inte själv delta direkt. Samtidigt pågår nu en 100-procentig ansträngning för att kväva den ryska ekonomin, och i praktiken få landet att kollapsa som det gamla Sovjetunionen. Jag vet för lite om den ryska ekonomin för att säga om det överhuvudtaget är en möjlighet – men i Washingtons tankevärld är det här insatserna måste läggas: Dränera Rysslands militära styrka i Ukraina och undergräv dess ekonomiska bas på hemmaplan. Å andra sidan är jag ganska säker på att Kina och andra inte kommer att låta det hända. Oavsett detta kan USA då räkna med att miljontals ryssar måste fly – bland annat till Europa. Och det är med detta det transatlantiska avtalet kommer att avslutas: EU kommer att anklaga USA för att ha krävt att EU införde dessa kvävande sanktioner, av vars mänskliga konsekvenser bara Europa inte USA, kommer att drabbas.

• Långt mer nationalistiska och militaristiska människor i Kreml avsätter Putin och upprustar dubbelt upp som Tyskland, för att bomba de NATO-anläggningar som Nato inte vill diskutera som provocerande. I så fall finns det en långt över 50 % risk för kärnvapenkrig i Centraleuropa.

• Denna konflikt kommer att legitimera varje ökning av USA:s tunga materiella närvaro, så nära Rysslands gräns som möjligt. Det planeras redan i de amerikanska militärkretsarna. I praktiken kommer USA att invadera Europa militärt och politiskt i en omfattning utan motstycke. Fram till den dag då USA kommer att ha militariserat sig till döds genom att samtidigt försöka föra två kalla krig – mot Ryssland och Kina – med stora inslag av upprustning och militaristisk politik. Det kallas överextension och ekonomin kommer, som i det gamla Sovjetunionen att kollapsa under denna börda. Varför satsar amerikaner så mycket på Europa? För att Natos huvudsyfte – när man skalar bort all retorik – är att se till att ett krig med Ryssland utkämpas på europeisk mark inte på USA:s.

• Med de vapen och ammunition som Nato- och EU-länderna nu pumpar in i och runt Ukraina pågår redan ett de facto-krig mellan Nato/EU och Ryssland. Eftersom gränserna också är öppna för alla möjliga legosoldater och äventyrare från hela världen kan du med säkerhet förvänta dig mer lidande än vad som annars är nödvändigt. Terroristgrupper av olika slag kommer givetvis också att känna sig attraherade; Jag kan tänka mig att de terrorgrupper som Ryssland har hjälpt till att besegra i Syrien kommer att se Ukraina som ett gyllene territorium för hämnd mot ryssarna.

• Ett annat scenario kan vara att Ryssland klarar sig någorlunda ekonomiskt med en långvarig militär närvaro i Ukraina, övergår till en slags krigsekonomi och utökat samarbete med Iran, Kina och kanske Indien. Andra än dessa utanför väst kommer att se samma skrift på väggen: Det är meningslöst att försöka ha en någorlunda förtroendefull relation med USA, Nato och EU efter detta. När de kan göra detta mot ryssarna, vad kan de inte göra mot oss? Det USA-ledda systemet, som även Danmark tillhör helt utan självständighet, kommer med åren att bli perifert i den framtida världsordningen.

• Västvärlden har med sina reaktioner på Rysslands invasion upplevt att det enda som kan få den att stå samman är hat – den har inte lyckats stå enad kring vare sig finanskrisen, Natos framtid och bördefördelning, flyktingarna 2015 eller Coronakrisen, som annars borde ha kunnat få oss att stiga närmare varandra och samarbeta för vårt eget och mänsklighetens bästa. Mer hat ger tillfredsställelse, skapar solidaritet och betonar gemensamma värderingar. Så vem blir nästa hatobjekt?

• Mycket enkelt: Kina i ännu högre grad än tidigare. Vi har precis sett början på det hittills av USA-ledda och finansierade kalla kriget mot Kina. Väst kommer att anklaga Kina för att inte ställa sig tillräckligt nära väst mot Ryssland (och det kommer Kina inte att göra, även om de säkert är arga på Ryssland över invasionen). Det framtida iskalla kriget i världen kommer alltså att kunna stå mellan den fallande västern och den växande Orienten för att nu förenkla det. Västvärldens gigantiska upprustning som “svar” på Rysslands invasion kommer givetvis att tömma dess civila ekonomier – all militarisering är skadlig för alla utom vapenindustrierna – och underminera västvärldens ekonomiska styrka ännu snabbare och snabbare under upprustningens vansinniga slöseri med resurser.

Som ni vet behöver mänskligheten desperat ett konstruktivt samarbete om vi i 11:e timmen ska lösa problemen med ojämlikhet, klimat och miljöproblem, skapa teknisk fart och ny infrastruktur till allas bästa, skapa en ny grön global ekonomi, minska militarism och avskaffa kärnvapnen… osv. Allt det – allt detta – kommer att omöjliggöras på grund av västvärldens destruktiva energi, kalla krigets filosofi, övergången till en sorts krigsekonomi och den totala avsaknaden av positiva realpolitiska visioner på bara en 20-årig horisont.

Den intellektuella latheten, föraktet för ’de andra’ som ett slags Untermenschen, ryggmärgshatet och cocktailen av självrättfärdighet kommer säkert att skada det ryska folket. Men ju längre denna “politik” förs, desto mer skadlig kommer den att vara för västvärlden själv. Kina och de andra behöver inte lyfta ett finger, en efter en kommer historiens frukter att falla ner i dess korg och det amerikanska systemet faller sönder.

Men jag vet att sådana resonemang inte har en chans på tusen att höras i dessa – ödesdigra – timmar och dagar. Hur outhärdligt det än må vara så har jag känt att det ska sägas som jag har gjort här.”

— måste man fråga sig

______________________________________________________________

(PS. Till och med en liten micro blog som den här har blivit shadow banned, så vänligen dela. Tack.)

One thought on “NATO/Ryssland-konflikten i Ukraina: Västvärldens ryggmärgsreaktion kommer att visa sig extremt självdestruktiv

Comments are closed.